Under två eftermiddagar och en kväll har vi intervjuat blivande elever som vill börja på ASO folkhögskola. Närmare 30 intervjuer av nyfikna,positiva,undrande unga människor har vi hittills hunnit med. Man har tidigare kommit överens med utbildningsministeriet om kriterier för att bli antagen är att det ska ha gått 3 år sen man pluggade senast och att man ska börja på 10 nivån ( ungerfär vårt gymnasium) och studera i tre år på skolan. Skolan är till för de som saknar år 10,11 och 12. Man ger chansen till 60% tjejer för att börja utjämna könsfördelningen i skolvärlden . Handikappade har förtur till utbildningen och givetvis ska studierna vid folkhögskolan vara gratis.
Att få sitta och lyssna och även fråga de sökande om tankarna med vidare studier och höra om orsaker till tidigare avhopp från skolor och längtan efter att få komma till en annan sorts skolform kändes stort och viktigt. Jag blev nog mest tagen av tjejen som kom tillbaka idag igen och då hade hon med sin storebrorsa som skulle hjälpa henne att förklara varför hon verkligen bara måste få bli antagen. Tjejen hade vårt att berätta själv om koncentrationssvårigheter, en  lättare förlamning av delar av kroppen, om hur fel hela hennes skoltid varit. Att då höra hur varmt och  insiktsfullt storebror beskrev sin lillasysters bekymmer och hur familjen själva har diagnostiserat  och gissar att dyslexi är ett av problemen, då kändes det jag verkligen är med om något viktigt. Jag hoppas nu att vi verkligen kan ge henne chansen till en studieplats det ska avgöras efter en närmare medicinsk undersökning ang.hennes handikapp.

Att passera marknaden för att fylla på med godsaker känns väldigt trevligt.sen kan jag passa på att önska er god helg där hemma för nu är vi lediga två dagar. Så funkar det här långtbortistan.

Idag blev det en tur till det kurdiranska migrationsverket för att fixa uppehållstillstånd. Efter att ha besökt en mängd av små kontor i byggnaden och en hel del långa köer som man blir framvinkad i för att man är två meter lång och ser rätt så okurdisk ut så fick jag mitt nya tillstånd och  ID kort. Nu får jag jobba och leva här ett tag.
Annars så är det massa förhandlingar med utbildningschefer, och kontakt med ministeriefolk för att få allt på plats för skolstart. Det är en diplomatiutmaning men det gillar jag! Men ibland kan man fundera hur många nivåer ett beslut behöver passera för att få en liten kråka längst ner på pappret.

Men som en kurd berättade:
-We don’t have any unemployment here, we have instead overemployed people. Flera människor på ett jobb som liksom hänger runt på samma kontor och är trevliga! Den här frågan får jag allt undersöka lite mer senare.