Jag har hört att man får höra sanningen av taxichaufförer och små barn. Jag funderar på om det stämmer.
I Slemani åker vi som är utan egen bil taxi eller buss. Det kostar 3000-5000 dinarer var man än ska i stan. Det blir ca 2-4 dollar. Jag åker taxi till jobbet och vi åker taxi till möten. Vi åkte till och med taxi till huvudstaden Erbil. Det är en sträcka som är knappt 20 mil. Då går man till en taxiterminal och väntar vid Erbilskylten tills man fyllt en bil så drar man sen iväg i en hiskelig fart, gärna 160 km /h. Sen hoppar man av och betalar ca 17 dollar per person för sträckan man åkt.

Ja vi gör olika i olika delar av världen.
Samtalen med chaufförerna är roliga. De är så olika varje gång. Vi har de som är knäpp tysta och verkar smått rädda eller kanske mer ointresserade av en till europé som inte kan snacka språket. Vad vet jag ? En del pratar oavbrutet kurdiska i 10 min. Jag viftar med händerna och förklarar att jag inte fattar men vad gör det vi kan skratta ihop iallafall. Så finns de där som är bra på engelska och stolt vill berätta om sin älskade stad. Ja det händer alltid något. Som idag. Jag och kollegan Salam hoppar in i taxin berättar var vi ska. Nästan direkt frågar chauffören Salam  om han får fråga hur gammal jag är. Ja visst säger jag till Salam.
-Jag tror han är 70-80 år, säger chaffisen och tittar på mig i baksätet i backspegeln. 
Jag börjar skratta gott och så ler han lite generat när han får höra min ålder. Tänk vad olika vi ser ut och vilka symboler vi tolkar in i åldersletandet. Mitt vita hår fick honom att helt tappa begreppen. Jag själv har gissat helt fel ålder på mustaschkillarna på skolan som är 19 och jag tror 32 osv.
Men tillbaka till vår chaffis:
29 gissar jag , sa jag. Han häpnade jag gissade helt rätt denna gång.