Red security heter ett område som ligger mitt i staden. Det var hit Saddam skickade de som öppet kritiserade diktatorn. I början av åttiotalet byggdes kvarteret. Man byggde ett centrum för tortyr och rum för systematiserade våldtäkter.
1991 kunde demonstranter storma detta ökända och fruktansvärda ställe och driva ut  den irakiska säkerhetspolisen efter ett tredagars fruktansvärt krig.

Ikväll var jag där. Jag var där i Red security och känner i att bitar av min förståelse av var jag egentligen har hamnat pusslas samman dag för dag.

Idag har Red Security blivit ett museum, café och konstgalleri bla. Man har bevarat det nästan som det var för 20 år sedan. Skillnaden är att nu hyllas livet, människors kreativitet och sociala förmågor innanför dessa kulhålsmurar där förut död och tortyr var ledsagare.
Ikväll var jag där för att lyssna på en konsert till minnet av en av Kurdistans mest kända musiker, Ewarey Kawran. Denna man skrev musik och tolkade sin samtid på ett sätt som gjorde honom till den svåra tidens hjälte. Men givetvis så var hans regimkritik farlig. En dag greps han för en fejkad stöld och avrättades, veckorna före oppositionen började vinna mark och slå ner Saddams trupper. Han var så nära att överleva den tiden som han sjöng om i sina sånger.
Ikväll var det konsert bland murarna och tortyrkamrarna. Musiker tolkade hans det smärtsamma lidandet i hans musik i den varma sommarkvällen och jag fick vara med om det. Det var verkligen en stark upplevelse som var så konkret men samtidigt så ofattbar,
Så som livet kan vara.