Att vandra runt i stan och bara kolla på alla fantasifulla hus är så kul. Det verkar som att byggnadsnämnden har fått ledigt eller så är det de som inspirerar människor att bygga precis som man själv vill. Hel,halv,kvartsvåningar avlöser vinklar, rundlar och öppna ytor till en oändlig samling spännande boendeformer. Husen som är på de här bilderna är från de lite finare kvarteren men det konstiga är att fantasin får flöda i alla samhällsklassers boenden. Klart det finns fattigare ställen i stan också men generellt så är det en för mig överraskande hög standard. Undrar hur människors själar påverkas av att bo i dessa underfundiga spännande kreativa hus? Nåt måste väl ändå hända i själen.
Henrik Göthberg 
Gómorron Henrik!
Det är lördag okristligt tidigt och kolsvart, när jag försöker lokalisera något ljus externt. Återstår enbart att formulera några rader till dej.
Ja Du, byggnadskonst är intimt förknippat med folkbildningen med sin uppsjö av konstnärliga kurser. Varför har Ni inget tema på möjliga och omöjliga byggnadsstilar (inkl. Sveriges roliga sådana) på folkhögskolan? De har ju uppenbarligen fallenhet för det. Jag prenumererar på ETC:s ”Kloka Hem”. Där finns ofta exempel på fantastiskt roliga, fantasifulla bostadshus och t.ex. energisnåla till max. Är alla hus i Slemani uppförda i betong, sten, lokala material?
Tur att byggnadsnämnden i Slemani är inte lika nitisk och ifrågasättande som dess skolchef. Är det möjligt att ge även honom långledigt under din vistelse?
Apropå taftalogibyggande kontra själars påverkan. Menar Du, att vi Skattungbyn, Orsa, Sverige i övrigt har hackandes, inskränkta själar tack vare vår stilkalla skokartongsliknande byggnadsstil?
Allt väl från Hypofys af Skrapet
Godmorgon Jåke. Det är alltid lika roligt att läsa dina rader. Husen här är byggda i cement och betong. Trähus har jag ännu inte sett och det kan kanske bero på avsaknaden av skogar =). Hur vi påverkas av husen beror på är en klart spännande fråga. Jag har ännu inte hunnit tränga så djupt in i den kurdirakiska själen så någon avhandling blir det inte. Men skillnader mellan våra folk finns. Här öppnar man sina hus för främlingar och vänner på ett annat sätt än vi brukar göra. Man planerar inte fester och middagar långt i förväg. Här gör man det när man kommer på att man vill vara social och göra nåt kul. Man säger till eller ringer runt och de som kan och vill hänger på de andra blir med nästa gång. Det spontana och sociala och givetvis hur man bryr sig om sin familj är helt annorlunda. Det gillar jag=)
Låter fantastiskt trevligt med denna spontanitet. Den är bortblåst för länge sen I Swedens dalar och höga soptippar. Men jag har kvarstående minnen i mina valnötsvindlingar från uppväxten, vad detta tillförde min humanistsjäl. Kanske därför jag har blivit, som jag blev.
Idag sitter jag mestadels ensam på min kammare, inte för att jag lider, inte alls, då jag har aldrig haft problem med att hitta på meningsfulla, roliga saker. Men jag kan också längta tillbaka till denna trevliga tid med opretentiösa möten människor emellan och med massor av trygga, kloka vuxna tätt inpå. Jag längtar nu ännu mer till att besöka vår kurdistanske man.
F.n. är jag fullständigt asocial. Vill inte ha ett enda jävla besök i min boning, då hypofysfanskapet måste få ro att helt läka ut. Nu har fyra av sex veckor (då ska det vara läkt enl. vitrockarden) passerat och jag mår väldigt bra fysiskt och psykiskt. Är ute och promenerar timmar varje dag i skur och dur (ingen moll här inte).
Allt väl från Hypofys af Karantän
Gud så härligt!