Möten med unga kurder

Under två eftermiddagar och en kväll har vi intervjuat blivande elever som vill börja på ASO folkhögskola. Närmare 30 intervjuer av nyfikna,positiva,undrande unga människor har vi hittills hunnit med. Man har tidigare kommit överens med utbildningsministeriet om kriterier för att bli antagen är att det ska ha gått 3 år sen man pluggade senast och att man ska börja på 10 nivån ( ungerfär vårt gymnasium) och studera i tre år på skolan. Skolan är till för de som saknar år 10,11 och 12. Man ger chansen till 60% tjejer för att börja utjämna könsfördelningen i skolvärlden . Handikappade har förtur till utbildningen och givetvis ska studierna vid folkhögskolan vara gratis.
Att få sitta och lyssna och även fråga de sökande om tankarna med vidare studier och höra om orsaker till tidigare avhopp från skolor och längtan efter att få komma till en annan sorts skolform kändes stort och viktigt. Jag blev nog mest tagen av tjejen som kom tillbaka idag igen och då hade hon med sin storebrorsa som skulle hjälpa henne att förklara varför hon verkligen bara måste få bli antagen. Tjejen hade vårt att berätta själv om koncentrationssvårigheter, en  lättare förlamning av delar av kroppen, om hur fel hela hennes skoltid varit. Att då höra hur varmt och  insiktsfullt storebror beskrev sin lillasysters bekymmer och hur familjen själva har diagnostiserat  och gissar att dyslexi är ett av problemen, då kändes det jag verkligen är med om något viktigt. Jag hoppas nu att vi verkligen kan ge henne chansen till en studieplats det ska avgöras efter en närmare medicinsk undersökning ang.hennes handikapp.

Att passera marknaden för att fylla på med godsaker känns väldigt trevligt.sen kan jag passa på att önska er god helg där hemma för nu är vi lediga två dagar. Så funkar det här långtbortistan.

Uppehållstillstånd!

Idag blev det en tur till det kurdiranska migrationsverket för att fixa uppehållstillstånd. Efter att ha besökt en mängd av små kontor i byggnaden och en hel del långa köer som man blir framvinkad i för att man är två meter lång och ser rätt så okurdisk ut så fick jag mitt nya tillstånd och  ID kort. Nu får jag jobba och leva här ett tag.
Annars så är det massa förhandlingar med utbildningschefer, och kontakt med ministeriefolk för att få allt på plats för skolstart. Det är en diplomatiutmaning men det gillar jag! Men ibland kan man fundera hur många nivåer ett beslut behöver passera för att få en liten kråka längst ner på pappret.

Men som en kurd berättade:
-We don’t have any unemployment here, we have instead overemployed people. Flera människor på ett jobb som liksom hänger runt på samma kontor och är trevliga! Den här frågan får jag allt undersöka lite mer senare.

Bild

Caffe 11

Caffe 11 på en bakgata rätt nära stadens mitt har nu fått en till
stammis tror jag. Ett café med atmosfär, goda mackor och helt underbara oliver. Här samlas visst stans kulturmänniskor och här kan det dyka upp författarkvällar och livemusik. Jag sitter under vinrankor och hittade en bok om bombningarna i Halabja för 24 år sen. Saddam skulle hämnas kurder som inte ville strida mot Iran. Det är en stark fotobok som berättar om fruktansvärda kemiska gasattacker där mer än 5000 de flesta civila dog. Jag tror Halabja ligger 15 mil bort från den oas där jag idag sitter och funderar hur sjuk denna värld kan vara.
Så lyfter jag blicken igen och det ger mig motbilden. Hur relativt snabbt världen också kan förändras till något helt annat även om ärr alltid består.

Bild

Vardag i Kurdistan

Kom hem rätt tidigt efter jobbet idag och sen gick jag till affären. Köpte lite morötter, lök , kryddor yoghurt köttfärs pasta och lite god frukt. Sen hem till min lilla nyinflyttade lägenhet. Mm maten blev riktig god. Lyssnar lite på Bowie, diskar. Kollar mail funderar på att lägga mig tidigt ikväll.
Vardag i Kurdistan. Rätt så lika egentligen. På ett sätt. Och sen så grymt olika på all andra sätt.
Det är som man vill se det. Godafton

och nu är jobbet igång :)

Rektor på en folkhögskola i Kurdistan…ja hur går det till? Hur ser arbetsuppgifterna ut? Vilka förväntningar finns? Vilka är förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb? Kommer jag att fixa det här? Frågorna hopas och det känns otroligt utmanande.
Men nu är jag iallfall i gång. Jag har träffat hela arbetslaget som består av 6 lärare och två biträdande rektorer.
Att sitta i trädgården med hela gänget utanför skolan kändes riktigt bra. Snabbt var vi inne i pedagogiska diskussioner och planering inför första skolveckan som inleds nästa söndag. Det kändes som hemma =) Det gäller att hitta en balans med sociala övningar och samtidigt dra igång med skolarbetet. Hela arbetslaget förde en kreativ dialog och de var nyfikna på hur jag tänker och vad jag kan tillföra.
Idag har vi klivit rätt in i den kurdiska byråkratin. Det var möten på den regionala skolförvaltningen med olika chefer och kontrakt skulle signeras. Vi besökte en reklambyrå som fixar annonsering och tv-inslag för att vi ska kunna anta nya elever till terminen. Allt måste ske i rasande fart för terminen börjar ju snart och det finns fortfarande lediga platser. Det viktigatse vi gör nu är att hitta nya lokaler för skolan. Skolhuset där skolan är idag börjar bli för litet. Förra läsåret hade skolan ca 35 elever och nu ska man växa. Vi tittade på nya lokaler mitt i centrum idag. De verkar kunna bli bra. Nu ska bara förvaltningen godkänna så kan en flytt snabbt påbörjas.

Another day in the bazar

En ny upptäckardag och denna dag vandrade jag runt i den gigantiska basaren mitt i staden. Här kan man hitta allt i ett mycket välorganiserat kaos. Gränden där knappförsäljarna står på rad granne med rörmokarna och där höns slaktas bredvid
 lammen. Kryddofterna och ljuden förstärker en härlig mosaik av liv. Människor ler och vill gärna visa, berätta och fotas.
Hit kommer jag att återvända.