Kurdiska rytmer strömmar ur högtalarna på kaféet där jag hängt ett par timmar. Här finns Internet, här finns lite lugn och ro för att samla tankar igen efter några rätt hektiska veckor. 
Jag är tillbaka i Slemani efter två  veckor  med besök bl.a i Orsa och i Oslo. 
Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka och speciellt kul var det  för att Mattias min äldsta son följde med för att på plats dela mina äventyr för  en vecka. Nu har Mattias åkt tillbaka till Uppsala igen efter några riktigt roliga och intensiva dagar här i Kurdistan. Det är inte för inte det känns lite tomt, så då tänkte jag fylla den tomma tiden med att skriva i bloggen igen:
Här sitter Mattias och njuter i solen på min balkong. Den värsta värmen har dragit vidare och nu så är det ca 20 grader om dagarna och det regnar ibland. Hösten är på väg sägs det. Till vänster på bilden ser ni en minaret. En minaret som kommer att få ett alldeles eget kapitel framöver. För det är den värd. Den hörs, den syns och den känns…
Veckan som har gått har fyllts med fortsatt krånglande med den lokala skolförvaltningen. Ibland slår de knut på sig själva och kommer faktiskt även på det. Det är rätt spännande och unika tillfällen att vara med om.
Mattias vecka har annars fyllts med bland annat en för oss ovanlig konsert där klassisk musik och näst intill pornografiska texter förmedlades av en omåttligt populär kurdisk skald och tonsättare. Det kanske också kan bli ett kapitel. 
Dagarna här nere är fyllda av just  kapitel med för oss ovanliga händelser. Några av de kapitlen tänker jag dela med mig av. 
Khodaa Haafeez = Adjö