När man flyttar in i en lägenhet i Kurdistan så är den tom. Det finns ingenting! Det är som i en del andra länder att man får fixa kyl,diskbänk,spis,tvättmaskin på egen hand. Så hur gör man i den här delen av världen,frågade jag mig? Jag hann knappt tänka frågan förrän ett gäng elever och lärare gärna ville visa hur det går till. En pickup fixades och så gav vi oss in i den del av basaren där allt begagnat finns. Mängder av gränder med precis allt man kan tänka sig som går att köpa eller få lagat.
När jag ibland svär över att det inte finns någon sopsortering utan allt bara kastas iväg i samma säck så slår det mig stt många kurder lagar, fixar och säljer vidare. Det är är ju en gammaldags sortering som är nog så resursbesparande.
Jag lyckades få ihop grunden till mitt bohag efter några timmar och det blev rätt billigt men främst blev det en kul och lärorik dag.
Det är spännande att lyssna när kurderna snackar med varann. Det är rätt ofta som jag tror att de grälar vilt när de höjer röster och börja vifta med armarna och till och med ser arga ut, men så visar det sig att de bara är rysligt engagerade människor. Som exemplet på bilden här nedanför.
Vi har just bestämt oss för en garderob och ska börja snacka pris. Alltså inte jag men min kollega tar hand om prutandet. Det tar några minuter och så plötsligt höjs rösterna och man börjar vifta med armarna och jag går in och frågar vad är det som sker? Har de blivit osams om priset för min garderob?
– Närå , försäljaren undrade vem du var och jag berättar om folkhögskolan och han börjar på allvar bli intresserad av att bli elev säger min kollega och skrattar. 
Så kan det gå när man inte riktigt hänger med.