I wish my family, all my old and new friends a happy new year! 2012 was a great year with some major changes in My life. So far so good. 2013 is still blank and it is up to me and all of you to make it it to a good year!
I also wish all readers of my blog ( more than 5000 visits!)from more than 20 countries a happy new year. I hope i can share some of my adventures even in 2013! A big hug to all of you // Henrik

Direktrapport från min lägenhet en helt vanlig vardagskväll.
Plötsligt small det till i badrummet och det började spruta vatten. Jag rusade dit och fattar att tvättmaskin hade hoppat till och ryckt loss  kopplingen för vattnet från väggen. En rördel hade helt enkelt gått av. En stor stråle pumpar ut vattnet över badrumsgolvet.
– jaha vad gör man nu då tänkte jag, var kan jag stänga av vattnet, letar i en skrubb där rören går igenom och stänger av kran för kran och lyckas efter 6:e försöket höra att forsandet tar slut.
Jag pustar ut.
Jag ringer hyresvärden, den lilla snälla mannen som har varit i Holland en del år och som tror jag förstår holländska fantastiskt bra. Han fattar att det är jag som ringer iallafall och kommer upp till mig på en gång. Jag visar vad som har hänt och värden ringer ett samtal och vips är rörmokaren där fast klockan är 20 på kvällen.
Det tog 5 min att byta rördel och in med ny packning och denna gång ingen fuskkvalité på grejorna utan nu är det äkta turkiska grejor vittnar de båda männen om. Lite engelska lite holländska och resten kurdiska… det funkar på nåt sätt.
Jag visar rörmokaren också den totalt livsfarliga kopplingen en kompis till en kompis till en kompis gjorde som installerade tvättmaskinen . Jag spelar upp en sorts dödsscen där vatten och el inte passar så bra ihop och mannen skiner upp. För en hundring fixar han även detta problem. Härligt tänker jag.

Kontakten som sitter i duschen!

Under tiden rörmokaren blir elektriker och åker och köper kabel och kontakt ( det är alltid öppet här) så tar jag upp bekymret med mitt felaktiga kvitto som jag fått för hyresavin. Skolförvaltningen godkänner inte ett vanligt betalkvitto så vi har fått hjälpa hyresvärden att trycka nya kvitton som nu ska vara rätt. Hyresvärden är osäker på vad jag menar när jag säger hur det måste skrivas så han knackar på hos min granne radioprataren som är från Bagdad. Han pratar litelite mer engelska men är förstås en hejare på arabiska som man snackar där nere i Bagdad. Radioprataren kommer gladeligen in till min lägenhet och jag förklarar och förklarar och ringer sen en kollega som kan förklarar ännu bättre både på kurdiska arabiska och är en stjärna på engelska. Tillsammans löser vi problemen tror vi och kvittot blir ifyllt.
Nu börjar lägenheten bli riktigt full av folk och klockan närmar sig 22. Jag bjuder på te, klementiner och pepparkakor och elrörmokaren som har fixat alla mina badrumsproblem kommer ut med ett stort leende på läpparna. Hm  tänker jag, är han klar…men strömmen bröt han ju aldrig… jaja dödsförakt verkar vara en del av många kurders liv. Kanske det beror på deras dramatiska historia eller så blir kontrasten extra stor när jag som överbeskyddad svensk gärna har både hängslen och livrem på.
Nu är klockan över 23 och lugnet har börjat lägga sig. Dagens alla problem blev lösta och tvättmaskinen snurrar på, ljusen är tända på bordet och en god kopp kanelte smakar riktigt gott denna något annorlunda annandagskväll. God fortsättning på er därhemma!

Slutet gott allting gott

Tänka sig att det går rätt bra att vara rejält förkyld i Kurdistan också. Rösten försvann och lungorna tjockar igen så jag fick faktiskt vara hemma från jobbet till och med.
Ingen karensdag bara att berätta för kollegorna som på olika sätt får tänka om i schemat en aning och sen fortsätta snorandet här hemma.
Kollegor och grannen har varit så himla snälla och höra av sig om hjälp på olika sätt och på eftermiddagen kom två elever förbi och hälsade från de andra eleverna och frågade om de skulle handla något. Min sjuka dag avslutades med att en kollega skulle leverera en speciell kurdisk soppa som hjälper mot allt. Hennes mamma skulle koka ihop den ikväll för leverans imorgon. Tänk va omtankar kan kännas bra. Speciellt när man är i långtbortistan.

Kurdisk mirakelsoppa:)

Det regnar och åskar i Slemani idag. Hela stan blir upplyst. Hösten är absolut här nu. På nätterna kryper temperaturen ner mot nollan och på dagarna är det 10-12 grader.
Människor gör av med massa mer energi nu för att värma sina hus. Då orkar inte elproduktionen med och det är minst två långa strömavbrott per dag. De flesta hus är uppkopplade till något reservaggregat dom drivs av disel. Jag håller på att ta reda hur det funkar i mitt hus och hoppas det kan lösa sig i morgon. Man får betala 25000 dinarer ca 150 kr i månaden för att reservelen ska hoppa in. Men det är det värt. Och nu har jag ju fått lön till och med. Efter tre månader kom så 2 dm dinarer! Kontantlön som hämtas på en bank i 25 kronorssedlar typ och att jag blev dinarmiljonär var ett faktum.
Annars kan jag rapportera från en helt julfri miljö. Det finns ingenting som påminner om lucia, tomtar,glögg och annat. Skolan kommer att vara i full gång och på julafton är det vanlig skolgång. Det känns en aning skumt när jag påminns om julstressen och julmyset därhemma. Jag ska hitta lite julnoveller och andra jultexter för skolan. Högläsning och böcker är i centrum nu när vi har läsartema i veckorna tre.

Jag har gått och spanat in det där gymmet ett tag nu och idag var det dags! Den kurdiska bön (muslimfri) och bröddieten börjar göra sig gällande och att jag helt har fått lämna all underbar mountainbikeåkning bakom mig  gör att flåset är helt borttappat. Det vimlar inte av gym i Slemani men det finns några stycken och där jag nu checkat in verkar vara det som mest liknar det som kallas gym i Sverige.

Gymmet har två stora våningar. En avdelning för kvinnor och en för män.
Jag är inte alls en van gymbrukare, jag identifierar mig fortfarande och trots allt som orienterare och känner mig alltid en aning vilsen bland alla maskiner.Jag byter om och går in och hittar cyklarna. Aha det blir en bra början tänker jag. De fyra hojarna var lite småtrasiga så det var bara den lättaste växeln som funkade så jag fick tänka om. En crosstrainer fick duga för uppvärmningen. Jag fortsatte sen mot en maskin som jag trodde jag hade bra koll på. Efter en stund kommer en kille fram och vinkar lite försynt att jag ska vända på mig. Jag hade satt mig baklänges visst. Jag snurrar runt och killen ser nöjd ut.

Det påminner mig om när jag häromdagen såg en liten pojke som tar av sig sina tofflor i en park och gör sig redo för en eftermiddags bön. Killen är kanske  6-7 år. Han riktar in sig mot Mecca och börjar. Efter en liten stund kommer en gammal man förbi och killen tittar upp. Mannen vinkar lika försynt som gymkillen, och visar med en van gest som  den lilla pojken ska rikta upp sig  mot.Pojken hade missat målet med bönen med säkert 10 grader men ett leende från mannen och och en vink fick så var killen omdirigerad.

Tillbaka till gymmet.Efter en stund så kommer en kille fram till mig. Det är instruktören. Han kommer fram till mig med ett tvådagars handskrivet träningsprogram och börjar visa mig runt hur allt funkar. Instruktören hade spanat in mitt något tafatta gymmande och skrev ihop ett personligt startprogram till mig. Han kunde inte ett ord engelska men han lyckades förklara och visa på ett jättebra sätt. Efter passet så stack jag in i bastun. Det ni! En riktigt fin och skön bastu. Där satt det ett gäng killar och ett par började snacka med mig. Grabbarna hade bott i Tyskland och hade nu kommit tillbaka hem för att gå klart gymnasiet här. Vi babblade på om allt möjligt när en kille säger efter att han har synat mig – ”du måste träna på , you have to burn some fat” Av kurder får man höra sanningen.
Jag tänkte svara honom med -” kom igen din grabbhalva, så utmanar jag dig på ett Vasalopp”, men jag tänkte till igen och insåg att jag hade nog fått stryk även i den grenen.

Jag sitter på min balkong och äter frukost. Idag består frukosten av yoghurt, valnötter från granndalen och honung ripplat över det hela.. Annars så är frukost speciellt här. Soppa är vanligt. Där det ofta linssoppa eller kikärtssoppa som gäller och det är ofta riktigt gott.
Det är rätt skönt på balkongen nu. Solen börjar nå runt hörnet och det är kanske 17 grader. På kvällarna börjar hösten smyga in och då går det ner under 10 grader. Men vädret skiftar rätt mycket nu. Häromdagen var det ett grymt regnväder som drog in genom stan och det verkar inte som det här med avrinning  av vägar funkar så bra. Det blev snabbt otroliga floder på gatorna och tillslut kunde man inte gå någonstans utan att bli helt genomblöt om fötterna och en bra bit upp på benen.

Fortfarande blommar rosor och andra växter och kortärmat funkar bra.Idag är det lördag och ledigt. Några vänner har bjudit in mig till en konsert i em med kurdisk/italiensk musik och det låter rätt spännande. I veckan var jag och så teater. Jag såg Måsen, Tjechovs klassiska stycke. Jag kan gott säga att det handlar om olika berättakulturer. Jag är van med det europeiska och skandinaviska formen. Det här skulle vara professionella skådisar men det var som man är som skolteater där man tycker det är kul att vara på scenen framför massa folk och så glömmer man bort vad uppdraget egentligen var. Men det var rätt kul och publiken lever sig som vanligt in i historien och jublar och suckar omvartannat.

Ikväll ska jag äta middag med en svenskkurdisk man som bor i Stockholm egentligen. Han jobbar med skolfrågor i Stockholm och i Kurdistan har han fått ett stort uppdrag att skriva den kurdiska nya skollagen. Snacka om ett viktigt uppdrag och han baserar sitt kunnande på svenska lagar och skoltänk. Det ska bli intressant att höra om Björklund har inspirerat och om JB även på detta vis kommer att påverka skolor i framtidens Kurdistan. Jag bävar. Men denna man verkar vara klokare än så.