Jag har gått och spanat in det där gymmet ett tag nu och idag var det dags! Den kurdiska bön (muslimfri) och bröddieten börjar göra sig gällande och att jag helt har fått lämna all underbar mountainbikeåkning bakom mig  gör att flåset är helt borttappat. Det vimlar inte av gym i Slemani men det finns några stycken och där jag nu checkat in verkar vara det som mest liknar det som kallas gym i Sverige.

Gymmet har två stora våningar. En avdelning för kvinnor och en för män.
Jag är inte alls en van gymbrukare, jag identifierar mig fortfarande och trots allt som orienterare och känner mig alltid en aning vilsen bland alla maskiner.Jag byter om och går in och hittar cyklarna. Aha det blir en bra början tänker jag. De fyra hojarna var lite småtrasiga så det var bara den lättaste växeln som funkade så jag fick tänka om. En crosstrainer fick duga för uppvärmningen. Jag fortsatte sen mot en maskin som jag trodde jag hade bra koll på. Efter en stund kommer en kille fram och vinkar lite försynt att jag ska vända på mig. Jag hade satt mig baklänges visst. Jag snurrar runt och killen ser nöjd ut.

Det påminner mig om när jag häromdagen såg en liten pojke som tar av sig sina tofflor i en park och gör sig redo för en eftermiddags bön. Killen är kanske  6-7 år. Han riktar in sig mot Mecca och börjar. Efter en liten stund kommer en gammal man förbi och killen tittar upp. Mannen vinkar lika försynt som gymkillen, och visar med en van gest som  den lilla pojken ska rikta upp sig  mot.Pojken hade missat målet med bönen med säkert 10 grader men ett leende från mannen och och en vink fick så var killen omdirigerad.

Tillbaka till gymmet.Efter en stund så kommer en kille fram till mig. Det är instruktören. Han kommer fram till mig med ett tvådagars handskrivet träningsprogram och börjar visa mig runt hur allt funkar. Instruktören hade spanat in mitt något tafatta gymmande och skrev ihop ett personligt startprogram till mig. Han kunde inte ett ord engelska men han lyckades förklara och visa på ett jättebra sätt. Efter passet så stack jag in i bastun. Det ni! En riktigt fin och skön bastu. Där satt det ett gäng killar och ett par började snacka med mig. Grabbarna hade bott i Tyskland och hade nu kommit tillbaka hem för att gå klart gymnasiet här. Vi babblade på om allt möjligt när en kille säger efter att han har synat mig – ”du måste träna på , you have to burn some fat” Av kurder får man höra sanningen.
Jag tänkte svara honom med -” kom igen din grabbhalva, så utmanar jag dig på ett Vasalopp”, men jag tänkte till igen och insåg att jag hade nog fått stryk även i den grenen.