Kurdistan är ett kontantsamhälle. Det finns några banker och det finns de som har bankkonton. Har jag hört. Förut litade ingen på att bankerna hade förmåga att ta hand om pengar! Nu är det förändrat. Man kan lita på bankerna( lika mycket som i Sverige 😉 men det finns ingen kultur och system där bankkonton är en naturlig del av livet.
Man har pengarna hemma i skattkistor helt enkelt. Det kan handla om miljoner kronor ibland. För de som har roffat åt sig olja och byggpengar.
Lönen hämtas på banken. Om det finns pengar vill säga. De tar ofta slut fram på dagen och då får man vänta tills säckar med nya pengar langas in på kontoret. Någonstans ifrån. Det är några få som betalar skatt i Kurdistan. Och den skatten man betalar är 5% ungefär. Pengar till den offentliga sektorn kommer direkt från oljeförsäljning. Oljan försörjer Kurdistan till 90 % idag.
För mig har det tagit nästan en hel vecka att få klart allt med kvitton och rekvisitioner för att få ut pengar. Det är sån grym spilltid på ett dåligt system. Jag och min studierektor springer runt på olika kontor och fixar olika signaturer och ibland så vet byråkraterna inte själva varken ut eller in. Som tur är så är de alla snälla och ber ibland om ursäkt för den yxiga hanteringen. Jaja, jag börjar lära mig och jag anpassar mig för det är ju så här folket lever här.
Efter att ha svävat i ovisshet om pengarna skulle räcka den här dagen så dyker en polisman upp med en vanlig resväska fylld med pengar. Han ställer sig där vi andra köar och börjar håva upp miljonerna. Pengarna ligger helt öppet på disken men det konstiga och underbara är att ingen reagerar mer än jag på detta underbara stöldtillfälle.
Efter en stund kommer en kvinna in. Hon ska också leverera pengar. Hon kommer med pengarna i vanlig plastpåse. Den är full och hon gör som polisen. Staplar högar bland folket. Det finns en tillit på något vis som skulle vara helt omöjlig i Sverige. Man stjäl inte här. Inte på det här sättet iallafall.
Att sen korruptionen är hög och att flera gamla krigskämpar och krigskämpars barn lyfter många månadslöner från olika håll, det är ju en helt annan historia.
Jag fick min lön. Två dm irakiska dinarer och vandrar ut i den underbara höstsolen.
Jag tar vägen förbi basaren som jag brukar på torsdagar, sista arbetsdagen för veckan. Jag och Salam, min studierektor, lunchar på ett kebabställe, tar sen ett glas te och funderar över veckan som rusade förbi. Salam ska vidare på ett möte och jag går och handlar frukt och grönsaker från dignande bord. Så gott och så billigt. Jag fortsätter förbi mitt favorit Baklavaställe och handlar med ett helghalvkilo nybakade smaskiga små knyten.
Det är helg.
Henrik Göthberg 
Hej Henrik!
Tack för härligt inlägg, frånsett det om korruption förstås. Ett korrupt samhälle ruttnar ju inifrån. Frågan är, om vårt samhälle är så mycket bättre, när egoismen har sedan länge satts i högsätet. I sin förlängning leder faktiskt även det till korruption. Landet har mycket att kämpa med, från värsta diktatur till något som liknar demokrati, vilket inte är gjort på ett antal te- eller kafferaster. Och svenska storbanker som vägrar hantera kontanter längre p.g.a. att det kostar för mycket. Jag har närstående släktingar, som är i branschen. De säger, att bankernas verkställande styrelse med VD på piedestalen och de största aktieägarna har avkastningskrav på 15-20% på satsade pengar. Det är anledningen till, att storbankerna gör astronomiska vinster via utlåning och s.k. rådgivningsverksamhet. Kassörskorna är historia. Arbetssäljarna jobbar numera som ”rådgivare”, dvs. att kränga olika s.k. finansiella värdepapper, som likaväl kunde benämnas värdelösa papper, när precis allt har gått åt h-vete och staten/skattebetalarna tvingas (av politikerna) rädda dem från konkurs. Då duger pappa staten eller skattebetalarna, trots att de hatar allt vad offentligt heter.
Jag minns sent 1950-tal, när jag följde med morsan till Posten och satte in på egen postsparbok. Kassörskan klistrade in två- eller femkronors märke. Antar att det fanns betydligt fler valörer. Men det var enbart dessa båda, som var aktuella för en mini till jordgubbsplockare. Nu vet jag inte, var Posten finns, om den är kvar överhuvudtaget eller har lösts upp helt.
Tänk att få två dm lön, att känna den i sina händer och se pengarna successivt försvinna under månadens gång, till skillnad mot våra digitala pengar, som fladdrar snabbt förbi på skärmen. Därmed luckras respekten för pengar upp. Jag tror, det är en stor anledning till att en svensk av sju är idag registrerad hos Kronofogden. Vad tror Du? Har Du pengarna i en plastpåse eller madrassen med dej, när Du går till basaren för att handla?
Hälsar Jan-Åke
Vad trevligt att läsa. Själv var jag där för ca 3-4 månader sedan. Vilken stad arbetar du i?
De 90 procenten olja som du nämner att Kurdistans offentliga sektor försörjs av ger mig ångest.
De senaste 5-10 åren känns som en typisk historia för ”nybefriade” länder. Oljekontrakt efter oljekontrakt, visst är det trevligt att detta svarta guld skapar tillväxt i Kurdistan men det blir väldigt sårbart om landet ska förlita sig endast på olja.
Vidare nämnde du att ingen reagerade på pengarna som låg öppet framför folk.
Detta kanske beror på att man har mer respekt för auktoriteten.
Har du märkt några skillnader på folkets attityd till polisen i Kurdistan gentemot polisen i Sverige?
Något som är bättre där än här och vice versa?
Hälsningar
Avan
Hej Avan
Jag jobbar och bor i sulemanyia . En stad där det bor ca en miljon människor . Vissa människor har stor respekt med auktoriteter och andra har det inte alls. Genom historien har man lärt sig att stå upp för egna rättigheter och att ifrågasätta. När jag en gång tappade en Sedel värd ca 200 kr på marken kommen en kille och joggar ikapp mig 100 m knackar mig på axeln och säger du tappade visst den här. Jag och andra personer har flera ggr varit med om liknande händelser.
Polisen är mycket närvarande i samhället . Ibland med maskingevär ibland utan. Det är kurdiska poliser.
När jag frågar mina vänner som har suttit i fängelse under Saddams tid så säger de att det ger en positiv säkerhet av deras närvaro. Det skapar lugn
Jag har aldrig sett något ingripande och till mig kommer de fram och frågar om jag behöver hjälp med något och om jag trivs i Kurdistan !
Givetvis vet jag väldigt lite om polisens arbete efter att ha varit där i bara ett halvår. Men detta är mina första intryck