När jag bor en längre tid i en annan kultur så kommer efter en tid ett kulturberoende krypande så sakta. Distansen i tid och kilometer behövs för att inse att det finns något som   är mitt land, mitt hem, min kultur. Allt detta som jag annars tar för givet när jag år efter år bor i Sverige. Det här är tredje gången i mitt liv som jag bor och lever i en helt annan kultur.
Att förstå kroppsspråk, att känna igen hur människor kommunicerar, att äta gott bröd, dricka vatten ur kranen, att förstå språk, att kunna äta pepparkakor, att åka skidor, att umgås med familj och vänner, att det är varmt inomhus, att det finns kösystem när man söker pass. Jag skulle kunna fortsätta långt med denna lista men det får räcka.
Jag kan ibland tro att jag inte alls är så beroende av det som är min kultur.
I sleep wherever i lay my hat typ, och det funkar rätt bra, rätt länge men ändå…
Kulturberoendet finns där under ytan och gör sig påmint och jag tycker det är rätt skönt att att vara  hemma.

Foton Rasmus Göthberg

Samtidigt som detta sker så håller jag på att komma in i en ny kultur. En kultur som är ny , annorlunda, energisk, generös, krånglig och så mycket mer. En kultur som jag kommer på mig själv med att anamma och mer eller mindre omedvetet fylla på min egna gamla invanda kulturburk med. Kanske utveckling – vad vet jag…