Vissa dagar känns viktigare än andra. Och det är inte bara för att jag nu sitter ute på mitt favoritcafé i och dricker färskpressad apelsinjuice och vårsolen värmer och det är är säkert 18 grader. Nä det finns även andra skäl.
På skolan har vi nu temat ” Women at work” i ett par veckor. Vi diskuterar kvinnofrågor och gör studiebesök på olika arbetsplatser, kvinnofängelset och den kvinnliga delen av den kurdiska gerillan Peshmerga bl.a.
Idag var vi på kvinnocentrumet i stan. För tre år sedan så byggdes ett stort hus med bästa läge mitt i stan.

Staden hade bestämt att i detta hus ville man samla mycket av det stöd som kvinnor som kan få som våldtagits, misshandlats eller förtryckts på andra vis.
Vi kom dit med alla våra elever som verkligen var på hugget med många bra frågor om verksamheten och flera av de unga männen och de unga kvinnorna fick upp ögonen för ett problem som inte diskuteras så mycket i vardagen.
Vi guidades runt i huset och fick höra hur det går till om man behöver hjälp. De ansvariga berättade om samarbeten med polisen, om skyddat boende,om den egna tidningen, egna journalister och egna tryckeriet, om advokat och psykologhjälp och mycket mer som huset kan erbjuda.
Allt verkade mycket professionellt och genomtänkt med professionella heltidsarbetande kvinnor.
Vi snackade om islams påverkan på kvinno- och mansrollen och de säger att det absolut är ett problem. men det är inte koranen som diskriminerar i sig det är tolkningen och kulturen av religionen som format många mäns syn på kvinnan men också kvinnas egna syn på sig själv.
Kvinnojourens personer säger dock att man ser än stor förändring av kvinnosynen. Dagens unga börjar få en helt annan attityd idag än vad deras föräldrar hade.
Att få vara med om det här besöket och hänga med på samtalen kändes viktigt. Att se en del av killarna bli riktigt berörda och höra tjejerna berätta om egna erfarenheter gjorde den här dagen speciell och känslan av att de kopplingar vi gör mellan kunskap och studiebesök är så lärorika.

Jag har haft ett företag i mer än 10 år. Det har varit kul att vara i den världen en smula när jag annars har jobbat offentligt i nästa hela mitt yrkesliv. Jag har jobbat med film, lite text och foto och en hel del föreläsningar inom skolutveckling i mitt lilla företag. Jag har fått och tagit chansen att göra en del riktigt roliga uppdrag i Sverige men också utanför landets gränser. Jag har ofta jobbat med kreativa ungdomar. Mina söner eller gamla elever från min tid som medialärare. Under flera år har jag bl.a  haft Vasaloppet och O-ringen (femdagars orienteringen) som kunder. 
Det har varit massa kul som har hänt sena nätter och tidiga morgnar i spåren eller ute i skogen eller nattliga redaktionsmöten för att planera nästa jobbdag. 
Kunder har ofta önskat en egen nät-tv kanal och då har den hamnat på YouTube. Dit hittar folk och där letar man för att hitta svettiga skidåkare under mörka höstkvällar. Tydligen =) youtube.com/vasaloppet är en sån kanal som vi har startat. Den kanalen närmar sig en miljon besökare! 
Häromkvällen när jag kollade min brevlåda så låg där ett mail som jag förundrades över. Det var ett mail från BBC World. De hade hittat en film från förra året om Vasaloppets Vintervecka. En film som jag och Daniel Riley har gjort. Daniel som är en gammal elev har blivit en professionell fotograf som anlitas av alla de större tv-bolagen. Han är grymt duktig med en filmkamera.
I mailet visade det sig att de ville visa en del av den filmen vi har gjort på BBC World nästa helg. På TV kanalen och sen ska den vara kvar på nätet. Den ska ingå i en serie filmer om toppresemål runt hela världen.  (http://www.bbc.co.uk/programmes/p0152w7n)
Snacka om att jag blev överraskad och glad. Här sitter jag i Kurdistan långt från Vasaloppsveckan och börjar tänka på blåbärssoppa och snö igen. Här är länken till filmen om nån vill kolla in den. 
http://www.youtube.com/watch?v=zwi5K6wW_JE&list=SP85DB0E1056B7E6E3&index=4

Vi har haft ett tema om läsning på skolan. Läsandet sjunker drastiskt bland yngre människor i Kurdistan
Vi bjöd in författare vi skrev vi läste vi diskuterade.
Plötsligt ville elevrådet träffa mig för att berätta att de ville förbättra vårt rätt fattiga bibliotek.
Sagt och gjort
Kurder kan vara grymt handlingskraftiga ibland.
-alla elever och lärare köper två böcker var och skänker till de till skolan; lät elevrådets ordförande hälsa !
Och swisch så har vi nästan hundra böcker till i skolans lilla bibliotek!
Tänk vad ett litet lästema kan göra på en liten folkhögskola

-Hej är du svensk, klingar frågan till mig var och varannan dag här i Sulemania.
Klart jag sticker ut som vithårig, blåögd, långskånk och lika ovanlig som jag är här lika vanligt är det med återvändande kurder som kommer tillbaka till Kurdistan efter många år i Sverige.
I taxin på morgonen och i basaren på eftermiddagen så finns de och vill snacka.
Jag får höra om olika livsöden och alla är oerhört tacksamma för vad Sverige har gjort för kurder under flera decennier.
Man tackar mig som om jag har varit en viktig del av deras flyktingtid. Jag blir representanten för landet utan krig och med demokrati och jämställdhet.
Man är enormt tacksamma för vad Olof Palme gjorde när Sverige öppnade upp dörrarna när Saddams förtryck var som värst.
I stan finns en park bredvid en stor vägkorsning. Jag åker förbi där nästan varje dag. Parken heter Olof Palmes park. Den finns där som ett minne från svåra tider men mest för att visa Palme och Sverige tacksamhet.
Tänk om alla Sverigedemokrater där hemma skulle få ett uns av förståelse för vad vårt flyktingmottagande har betytt för mer än 100000 kurder som fått chansen att överleva tack vare modiga och kloka politiker.
Då hade man antagligen visat en större ödmjukhet inför mottagandet av flyktingar.
Även Göran Persson hyllas,
– för tio år sen önskade han kurderna i Sverige gått nytt år på det kurdiska nyåret, berättar en svenskkurd. Er förra statsminister fick massa skäll från Turkiet men Göran förklarade att det är självklart att önskade den största flyktinggruppen i Sverige gott nytt år.
Sånt minns man än idag 10 år senare i Kurdistan. En statsledare som visar mod

Förmånen av att jobba på en liten skola är att vi kan vara spontana och hänga på bra saker som samhället kan erbjuda. Eleverna är vuxna och de har egna bilar.
Häromdagen berättade vår bildlärare att College of fine arts som är ett av de bästa konst- universiteten i Irak hade vernissage med verk från avgångseleverna,
Vi tog ett snabbt beslut och hoppade in i bilarna och drog iväg.
Det blev en toppenförmiddag på en mycket imponerande konstskola. Jag fick se mycket bra konst i alla möjlig material och tekniker och träffa elever som gärna berättade om sina arbeten. Våra elever gillade verkligen vad de såg och några ville veta vad som krävs för att komma in på skolan.

Min fotogen tog slut i förmiddags.
Jag har hittat stället där man kan ladda om sina tankar! Det är hos Hamid tvärsöver vägen bakom hyreshuset. En visade mig denna trevliga man. Vi gjorde upp förra gången att jag skulle Messa honom så skulle han tillochmed hemleverera fotogen till min kamin. Hamid kan det där med service! Så jag messade idag kort Henrik 40 liter som vi hade kommit överens om. Hamid kan inte engelska men denna kod skulle vara glasklar.
Jag väntade och inget hände. Jag väntade ett tag till och fortfarande tyst. Några timmar senare ringer Hamid och bubblar på på kurdiska. Som tur är så är min vän Bawar hos mig han tar luren och Hamid frågar om ett konstigt meddelande som han fått! Hamid minns inget alls om nån kod. Bawar påminner honom om den långa svensken. Aha säger Hamid och ber tusen ggr om ursäkt! Han säger att han snart är vid den lilla butiken och att jag kan komma. Hamid ber om ursäkt och jag säger att det är ingen fara. Han prutar 2000 dinarer och så börjar vi snacka fotboll. Zlatan och Henke Larsson men ingen är så bra som Messi.