-Hej är du svensk, klingar frågan till mig var och varannan dag här i Sulemania.
Klart jag sticker ut som vithårig, blåögd, långskånk och lika ovanlig som jag är här lika vanligt är det med återvändande kurder som kommer tillbaka till Kurdistan efter många år i Sverige.
I taxin på morgonen och i basaren på eftermiddagen så finns de och vill snacka.
Jag får höra om olika livsöden och alla är oerhört tacksamma för vad Sverige har gjort för kurder under flera decennier.
Man tackar mig som om jag har varit en viktig del av deras flyktingtid. Jag blir representanten för landet utan krig och med demokrati och jämställdhet.
Man är enormt tacksamma för vad Olof Palme gjorde när Sverige öppnade upp dörrarna när Saddams förtryck var som värst.
I stan finns en park bredvid en stor vägkorsning. Jag åker förbi där nästan varje dag. Parken heter Olof Palmes park. Den finns där som ett minne från svåra tider men mest för att visa Palme och Sverige tacksamhet.
Tänk om alla Sverigedemokrater där hemma skulle få ett uns av förståelse för vad vårt flyktingmottagande har betytt för mer än 100000 kurder som fått chansen att överleva tack vare modiga och kloka politiker.
Då hade man antagligen visat en större ödmjukhet inför mottagandet av flyktingar.
Även Göran Persson hyllas,
– för tio år sen önskade han kurderna i Sverige gått nytt år på det kurdiska nyåret, berättar en svenskkurd. Er förra statsminister fick massa skäll från Turkiet men Göran förklarade att det är självklart att önskade den största flyktinggruppen i Sverige gott nytt år.
Sånt minns man än idag 10 år senare i Kurdistan. En statsledare som visar mod