Att bli hembjuden på middag till någon är alltid en ynnest.
Så även denna gång när Rasmus, hans vän My och jag fick en spontan inbjudan till en familj.
Vi kom hem till våra värdar och satt rätt snart vid ett uppdukat bord. Kyckling ris och mer därtill. Det var gott.
Sen satt vi och diskuterade livet ur olika synvinklar som man brukar göra =)
Kvällen var trevlig och vi sa till slut att vi måste gå.
– Men stanna inte ska ni gå?, Vill ni låna kläder?
Va tänkte jag, låna kläder? Vi är på väg hem ju?
Vill ni låna sovrummet?
Men nej vadå vi ska ju hem och sova nu
Vill ni duscha?
Hm efter middagen? Jag fattade ingenting

Dessa något ovanliga frågor och andra generösa erbjudanden haglade över oss.
Vi avböjde vänligt men bestämt att vi måste hem. Vi tackade för en bra kväll och kom iväg till slut.
Jag tyckte att frågorna var lite ovanliga och jag har frågat andra människor, men de säger att ja det är så vi kan vara vi Kurder. Vi vill bara så himla väl =)

Kurderna är ett stolt folkslag. Alla år av kämpande i krig för den egna existensen har gjort att man älskar sitt folk och sin region. Varje år utlyser riksdagen en folkdräktsdag. Den dagen hamnar i den viktiga veckan då kurderna firar sin frihetskamp från Saddamregimen. Varje stad i regionen har sin dag då kampen tog fart och då man vann område efter område.
Mars har blivit den viktigaste månaden för kurderna. Här blandas minnesdagar för ohyggliga tragedier med firanden för lyckad befrielse. Eller som en kompis sa:
-Henrik du måste vara kvar under mars för den månaden är helt otrolig. Man pendlar mellan skratt och grått och alla känslor snurrar i omlopp.
Det är skollov under två veckor med början idag.
Gårdagens folkdräktsdag var verkligen speciell. Massor med människor i olika åldrar hade klätt på sig sina traditionella kläder och klart att vi hängde på den grejen på skolan. En underbar knytkalaspicnic fixades och förstås massa dans i trädgården.
Nu är vi redo för det kurdiska nyåret som firas 20-21 mars.
Happy Newroz!

PS Kom på en sak till=). Jag var på möte på stadens skolförvaltning den här dagen. Plötsligt kommer högsta skolchefen in (Staden är stor som Stockholm nästan) på vårt möte och tar med chefen som vi snackade med och bara lämnar vårt rum och säger, ursäkta vi är tillbaka om 5 minuter. Jaha tänkte jag, det är väl ok.
Strax därefter drar snabb kurdisk dansmusik igång utanför och vi ser genom fönstret hur cheferna och 50 pers till dansar därute. Alla iklädda folkdräkter förstås kör den klassiska ringdansen arm i arm.
5 minuter var inte 5 minuter. Fem minuter blev 40 minuter och inställt möte och svettiga pannor på chefer som la huvudet på sned och sa – Ursäkte det är den årliga folkdräktsdagen och då blir det ofta så här =) ds