
Kurderna är ett stolt folkslag. Alla år av kämpande i krig för den egna existensen har gjort att man älskar sitt folk och sin region. Varje år utlyser riksdagen en folkdräktsdag. Den dagen hamnar i den viktiga veckan då kurderna firar sin frihetskamp från Saddamregimen. Varje stad i regionen har sin dag då kampen tog fart och då man vann område efter område.
Mars har blivit den viktigaste månaden för kurderna. Här blandas minnesdagar för ohyggliga tragedier med firanden för lyckad befrielse. Eller som en kompis sa:
-Henrik du måste vara kvar under mars för den månaden är helt otrolig. Man pendlar mellan skratt och grått och alla känslor snurrar i omlopp.
Det är skollov under två veckor med början idag.
Gårdagens folkdräktsdag var verkligen speciell. Massor med människor i olika åldrar hade klätt på sig sina traditionella kläder och klart att vi hängde på den grejen på skolan. En underbar knytkalaspicnic fixades och förstås massa dans i trädgården.
Nu är vi redo för det kurdiska nyåret som firas 20-21 mars.
Happy Newroz!
PS Kom på en sak till=). Jag var på möte på stadens skolförvaltning den här dagen. Plötsligt kommer högsta skolchefen in (Staden är stor som Stockholm nästan) på vårt möte och tar med chefen som vi snackade med och bara lämnar vårt rum och säger, ursäkta vi är tillbaka om 5 minuter. Jaha tänkte jag, det är väl ok.
Strax därefter drar snabb kurdisk dansmusik igång utanför och vi ser genom fönstret hur cheferna och 50 pers till dansar därute. Alla iklädda folkdräkter förstås kör den klassiska ringdansen arm i arm.
5 minuter var inte 5 minuter. Fem minuter blev 40 minuter och inställt möte och svettiga pannor på chefer som la huvudet på sned och sa – Ursäkte det är den årliga folkdräktsdagen och då blir det ofta så här =) ds
underbara tids och prioritetskrockar krockar! 5 svenska minuter är sällan 5 kurdiska ( eller för den delen somaliska, syriska, mandeiska heller) vilket ofta märks på jobbet 🙂