Nu är vi lediga i nästan två veckor och 20-21 mars så blir det stort firande av det kurdiska nyåret. Den plötsliga värmen har kommit och det ska vara 25 grader några dagar nu. Rasmus och jag väntar på en kompis som fixar en bil och sen ska vi dra upp i bergen i nordöstra Irak. Ryktena säger att att det är underbar dramatisk natur där. Det ska bli så kul att upptäcka mer av mellanöstern och Kurdistan. Vi åker till området runt Rawanduz för er som har koll. 
Bara vi kommer iväg 🙂 att planera ihop med kurder är spännande i sig. Mycket handlar om improvisation, tålamod och spontanitet. delar jag absolut gillar, men att dessa beståndsdelar jämnt finns med i allt kan även få en luttrad man som mig att klia mig i det obefintliga skägget.

Förra veckan dog en elevs fru i cancer efter flera års kamp. Skolan har på olika sätt stöttat familjen under tiden.
Det som får mig att haja till extra i den här tragiska historien är skillnaden hur vi förhåller oss till döden i Sverige och Kurdistan.
På eftermiddagen efter dödsbeskedet så fixade eleverna en banderoll som man satte upp utanför skolan.

Där står vem som har dött och vilka som sörjer. Det står att vår folkhögskola delar sorgen med vår elev och kamrat. Typ något sånt.
Första dagen efter dödsfallet så fixade man en buss så att elever och lärare kunde åka till eleven och hans familj för att visa att man finns där för dem och att man kan hjälpa till om hjälp behövs. Det var ungefär 15 personer som åkte med från skolan.
Vår elev blev mycket glad och rörd över att så många kom. Skolan är en viktig plats för honom och kan också vara en viktig länk för att orka gå vidare.
Den stora skillnaden jag känner är att vi är så mycket mer försiktiga i Sverige vid såna här tillfällen.
– Undrar vad vi ska göra? Undrar vad den som sörjer tycker? Orkar han ta emot oss? osv. Sorgearbetet försvåras genom rädslor för att göra fel.
Det här sättet man gör här är enligt tradition och vad jag förstår en muslimsk sed men det kanske någon läsare kan skicka in en kommentar om.
Sorgearbetet blir så konkret och direkt.
När vi sen har fest på skolan två dagar efteråt av andra anledningar tar nån ner banderollen och använder den som trasa för att torka av borden där vi ätit och banderollen hamnar i soptunnan.
Livet går vidare…