För några dagar sedan var jag och Rasmus hembjudna till en höjdare inom islams politiska värld. Han är partiledare till det fjärde största partiet i regionen.
Vi åt middag och började snacka med hans vuxna barn om allt möjligt. Det kändes speciellt att veta att 30 vakter vaktade huset dygnet runt och samtidigt inte alls märka av den stora säkerheten som tydligen var tvungen.
Efter ett tag kom då den medelålders mannen till oss och hälsade. Vi satt där i sofforna i det gigantiska huset och började en dialog där jag först blev tillfrågad om min gudstro. Han ville veta vilket plan föreläsningen skulle läggas på 🙂
Jag förklarade att jag gått ur statskyrkan i Sverige och att jag inte var religiös med en stark tro på gud.
Det var tydligen helt ok:)
Sen kastade han loss sittandes med korslagda ben uppkrupen i soffan och började just föreläsa. Hans båda fruar kom in efterhand och likaså några av de äldre tretton barnen!
Det var intressant att få sitta där och lyssna på en stor(kort) muslimsk ledare för mellanöstern.
Att få höra med egna öron hur han såg på världen , hur allt är färdigt och klart enligt Koranen , att människor är bara som aktörer på scenen där regissören redan gjort klart hur allt ska spelas, höra att han var mot våld och att det inte är på det viset islam ska spridas.
Jag funderade över hur det är att leva ett liv när allt är färdig bestämt. Jag frågade om människans egna ansvar och förmåga att påverka sin värld och sitt egna liv?
– det är ett ansvar man har men hur man ska göra det är givet i Koranen . Det är vår regelbok.
Jag undrade varför han hela tiden satt och behövde försvara islam i vårt samtal utan att jag angrep honom ,jag ställde bara frågor!
-det är nog en vana sa han. Vi är ifrågasatta hela tiden och min plikt är att försvara min religion.
Är din religion bättre än alla andra frågade jag?
– vi är som hörnstenen i världens religioner. Vi kom till sist och vi la till den bit som alla andra religioner saknade. Sen blev det fullkomligt .
Hela vårt samtal kändes relativt avslappnat även om jag försökte få till mer dialog. Jag sa det till honom och han sa att vi får träffas igen. Efter ett tag drog han sig tillbaka efter att hans sjukgymnast tränat hans onda arm.
Han har fått skrivvärk efter att ha skrivit mer än 70 böcker. Böcker som ofta har mer än tusen sidor! Böcker om hur Sanna muslimer ska leva sina liv. Hur hemmafruarna ska agera osv…
Vi bestämde att vi ska fortsätta samtalet en annan gång och vi stack ut i sommarnatten med en son upp i bergen. Det blev en schysst avslutning på kvällen när vi senare hamnade på ett café och fortsatte snacka religion med sonen. Han berättade över sitt eget tvivlande och hur han slutat be under några år men har nu hittat tillbaka. Sonen var rätt så kritiskt tänkande och det kändes bra att få ha mer dialog med honom än vi hade med pappan.
Vi satt och snackade till 4 på morgonen och det var skönt att komma tillbaka till deras hus och lägga sig . Tankarna snurrade rejält i huvudet. Det vi hade varit med om var både skrämmande och fascinerande.
Att möta en människa som har svar på alla frågor om sig själv och om alla andra . Att möta en människa som känner sig så färdig.
Min upptäckarresa fortsätter.