Det har inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden. Det beror inte på brist på historier, inte alls. Historierna duggar tätt som vanligt! Men tiden att sitta ner och reflektera över vad som egentligen händer har inte funnits.
Jag har haft mycket trevliga besök från släkt och vänner under den senaste månaden.
När det gäller jobbet så handlar det mest om att få förnya skolans kontrakt. Vi lobbyarbetar och försöker förklara allt vi kan vad folkbildning egentligen är.
Det är rätt enkelt om vi bara har nån som vill lyssnar och vill försöka förstå men det är hela tiden oklart vem om är vår förhandlingspartner. Det är många som har svårt att ta ett ansvar själv utan man förflyttar frågan vidare till andra skrivbord hela tiden och rymmer från frågan eftersom den kan verka vara lite krånglig först.
Vi hade en toppen dag på skolan när först Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin var på skolan och föreläste om Anfal (kurdernas folkmord) och om hur den svenska riksdagen har jobbat med frågan om Anfal ska anses som folkmord eller inte. MP har motionerat om att få Anfal erkänt som folkmord och nu är man enig i riksdagen om detta.

Mängder av TV-kanaler kom till skolan och ASO Folkhögskola tar mer och mer plats i samhället och det är viktigt att människor vet om att denna skola finns överhuvudtaget.

Efter mötet stannade den högsta skolchefen kvar på skolan. Han överrumplade oss alla med att vilja träffa eleverna och utvärdera vår verksamhet spontant. Plötsligt hade en cirkel på klassiskt folkhögskolemanér bildats och en dialog tog form.

Snacket blev riktigt bra med både bra frågor och bra svar från elever och personal. Skolchefen berättade efteråt att han fick lära sig mycket av mötet och att han var imponerad av elevernas sätt att diskutera.
Under hela den gångna veckan har skolans styrelse Tornseglarna i Sverige haft ordförande Donald Boström på plats.
Vi har tillsammans jobbat fram nytt kontraktsförslag och har haft många bra och viktiga samtal om skolans framtid.
Det blev en viktig vecka och kanske avgörande för skolans framtid på många sätt.
Ikväll är det dags att sticka iväg till min oas i verkligheten Caffe 11. Där ska visst en tysk hiphop grupp uppträda =)

Det var en skön varm kväll idag och jag gav mig ut på upptäckarstråt såsom jag gör ibland.
Jag knallade iväg norrut, över den stora genomfartsleden och uppför backarna upp mot en höjd.
Härligt, jag såg en mindre väg som ledde förbi stora murar och förbi en liten liten skog. Skogar här är ju ovanliga så jag tänkte att det här skulle kunna bli trevligt att få gå den vägen.
Jag såg också att om jag skulle ta den vägen utmed muren så skulle jag passera ingången till något polis eller armeställe.
En vakt kom fram till och hejade artigt på mig och frågade vem jag var.
– Hej jag är från swiiiden och jag skulle bara ta en kvällswalk för att kvällen var så himla nice, sa jag. Typ.
Så passade jag på att fråga vad det var för ställe som jag passerade.
Där gick jag tydligen över en gräns.
– That is not your business, sa chefen.
Ingen kunde engelska och jag kan inte kurdiska men jag fattade tillräckligt för att förstå att jag hade gjort något fel.
Med hjälp av en vän på telefon så förstod jag att vi skulle vänta på någon som kunde engelska.
Vakterna var vänliga där de stod med sina Kalshnikovs svajande på ryggen.
Det började skymma.
Ingen tolk kom.Jag fick vänta i någon timme.
Men så plötsligt kom en en stor pickup som svängde uppupp framför oss och soldaterna på flaket med sina maskingevär hoppade av ställde sig bredvid mig i en halvcirkel
Där stod vi i skymningen.
Jag och soldaterna.
De förklarade för mig att jag snart skulle vara hemma igen men att jag först skulle hänga med de nyanlända soldaterna till säkerhetspolisens kontor.
Det kan jag väl göra bara min vän som jag pratade med tidigare skulle få hänga med.. De tvekade först men så sa gruppchefen att det var ok och att jag kunde ringa.och berätta för vännen var vi skulle åka.
Vig som ett kylskåp hoppade jag upp på flaket till den stora pickupen.
Jag fick en plats mellan de svettluktande soldaterna och så sladdade vi iväg i hög fart.
Färden gick genom stan i hög fart och blåljusen var på och jag fick hålla i mig så hårt jag kunde för att inte flyga av.
Efter en halvtimmes förhör på säkerhetspolisens huvudkontor kunde jag och min vän fått lämna högkvarteret.
Allt detta hände för att jag varit för nyfiken hade förhörskillen förklarat till min vän.
– Varför hade jag frågat vad det var för ställe där bakom murarna!
– För att jag ville veta vad det var för ställe där bakom murarna.
Alla soldater jag mötte va schyssta och flera bad om ursäkt.
Min vän förklarade att det jag var med om denna fredagskväll är ett pris för denna stad ska kunna behålla sitt lugn.
Det kan jag acceptera, att man vill hålla terroristattacker från denna stad.
Och jag kommer att fortsätta vara nyfiken =)
Godnatt

Kurderna överraskar igen med lediga dagar. Det gör jobbet så mycket mer spännande. Ingen vet säkert om vi ska vara lediga på skolan, folk tittar på tv dagarna före för det är den säkraste källan. Orsakerna till dagens ledighet beror  antagligen på att det är årsdagen då USA lämnande Irak. Och det ska firas förstås säger irakierna medan den kurdiska delen av befolkningen gärna hade haft kvar amerikanerna  ett litet tag till. Iallafall en del av befolkningen. Man är inte ense om allt liksom.
Men hur som helst kom en ledig dag helt rätt. En dag för återhämtning efter en intensiv månad. Vi har firat Newroz i två veckor. Det kurdiska nyåret. Och jag har haft besök först av vänner från Dalarna och sen min bror och hans barn.

Fullt ös på alla sätt och vis och sen toppade jag förra veckan med ett tredagars seminarium om folkbildning och en riktigt tung förkylning. Som tur är så har Rasmus varit här i fem veckor och han har fått assistera värd här på mitt hostel =)
Det är kul med besök när jag lever långt bort Sverige. Människor som ramlar ner här med stora ögon och som på kort tid börjar ta in denna något ovanliga kulturen. Jag blir nån sorts kulturförmedlare för den lilla del av livet här som jag lyckat fånga in. Det blir diskussioner om det annorlunda och om det svårgripbara. Det är alltid lika spännande.
Men va tyst det blev nu i lägenheten när Rasmus stack iväg i förrgår. Han hoppade på en buss till Istanbul. En resa på 24 timmar genom vackra landskap utmed vägar som delvis gränsar till Syrien. 
Det var skönt när han hörde av sig när han kom fram till Istanbul.