Kurderna överraskar igen med lediga dagar. Det gör jobbet så mycket mer spännande. Ingen vet säkert om vi ska vara lediga på skolan, folk tittar på tv dagarna före för det är den säkraste källan. Orsakerna till dagens ledighet beror  antagligen på att det är årsdagen då USA lämnande Irak. Och det ska firas förstås säger irakierna medan den kurdiska delen av befolkningen gärna hade haft kvar amerikanerna  ett litet tag till. Iallafall en del av befolkningen. Man är inte ense om allt liksom.
Men hur som helst kom en ledig dag helt rätt. En dag för återhämtning efter en intensiv månad. Vi har firat Newroz i två veckor. Det kurdiska nyåret. Och jag har haft besök först av vänner från Dalarna och sen min bror och hans barn.

Fullt ös på alla sätt och vis och sen toppade jag förra veckan med ett tredagars seminarium om folkbildning och en riktigt tung förkylning. Som tur är så har Rasmus varit här i fem veckor och han har fått assistera värd här på mitt hostel =)
Det är kul med besök när jag lever långt bort Sverige. Människor som ramlar ner här med stora ögon och som på kort tid börjar ta in denna något ovanliga kulturen. Jag blir nån sorts kulturförmedlare för den lilla del av livet här som jag lyckat fånga in. Det blir diskussioner om det annorlunda och om det svårgripbara. Det är alltid lika spännande.
Men va tyst det blev nu i lägenheten när Rasmus stack iväg i förrgår. Han hoppade på en buss till Istanbul. En resa på 24 timmar genom vackra landskap utmed vägar som delvis gränsar till Syrien. 
Det var skönt när han hörde av sig när han kom fram till Istanbul.