Kurderna är ett picknickfolk.
Det vankas helg och alla börjar planera helgens picknick. Man drar ut med bästa vännerna eller familjen eller familjerna. Det kan vara 100 pers på en picnic. Tio familjer inom en släkt drar ut ihop. Man sticker upp i bergen och tar med sig enkla grillar, grillspettstermosar, filtar, högtalarvagnar för musiken, tesamovarer och så vidare.
Man umgås, man sjunger, man äter, man dansar, man äter, man pratar, man sover, man äter man dricker te och så åker man hem och hamnar i timslånga bilköer tillbaka till Slemani.
Efter en hel dag
Jag försökte på skolan en gång att införa begreppet halvpicnic men ack vad jag gick bet. Nåt sånt finns inte här. En picknick är från morgon till kväll. Eleverna valde hellre ingen picnic istället för en halvdagsutflykt. Jag lär mig så sakta.
Helgen som var så drog vi ut på äventyr söderut mot gränsen till Iran. Jag hade besök från Sverige och så några kurdiska vänner.
Det var ett otroligt vackert landskap som vi for igenom. Vi passerade igen där den gamla religionen Kakai har sitt fäste och så passerade vi nära gränsen där smuggling sker av varor mellan Irak och Iran. Vi åkte ett par mil utmed gränsen till Iran och kom sen fram till vårt picknickställe. Vi slog faktisk läger i Iran, några meter in i landet. Vi fixade sallad och gjorde kebabspett och drack lådvin som inhandlats på Arlanda av en kurdsvensk som flyger fram och tillbaka.
Vi kom hem framåt kvällen efter riktig kurdisk picknickdag.
En helbra heldag!

Mullbären är mogna och de finns överallt.