Kurderna är ett picknickfolk.
Det vankas helg och alla börjar planera helgens picknick. Man drar ut med bästa vännerna eller familjen eller familjerna. Det kan vara 100 pers på en picnic. Tio familjer inom en släkt drar ut ihop. Man sticker upp i bergen och tar med sig enkla grillar, grillspettstermosar, filtar, högtalarvagnar för musiken, tesamovarer och så vidare.
Man umgås, man sjunger, man äter, man dansar, man äter, man pratar, man sover, man äter man dricker te och så åker man hem och hamnar i timslånga bilköer tillbaka till Slemani.
Efter en hel dag
Jag försökte på skolan en gång att införa begreppet halvpicnic men ack vad jag gick bet. Nåt sånt finns inte här. En picknick är från morgon till kväll. Eleverna valde hellre ingen picnic istället för en halvdagsutflykt. Jag lär mig så sakta.
Helgen som var så drog vi ut på äventyr söderut mot gränsen till Iran. Jag hade besök från Sverige och så några kurdiska vänner.
Det var ett otroligt vackert landskap som vi for igenom. Vi passerade igen där den gamla religionen Kakai har sitt fäste och så passerade vi nära gränsen där smuggling sker av varor mellan Irak och Iran. Vi åkte ett par mil utmed gränsen till Iran och kom sen fram till vårt picknickställe. Vi slog faktisk läger i Iran, några meter in i landet. Vi fixade sallad och gjorde kebabspett och drack lådvin som inhandlats på Arlanda av en kurdsvensk som flyger fram och tillbaka.
Vi kom hem framåt kvällen efter riktig kurdisk picknickdag.
En helbra heldag!
Mullbären är mogna och de finns överallt.
Henrik Göthberg 
Det gör mig längta tillbaka =)) mycket fina bilder!
Kom då! Så drar vi ut på en picknick=)
Hej Henrik!
Förlösande bilder och jag känner en längtan tillbaka till Slemani. Härligt att se Hiwa igen. Knackar Ni fortfarande cement i hans skelett till hus eller knackar Du på en isatt dörr? Svävar Du fortfarande i ovisshet om ASO:s fortsatta existens?
Ja Du, det är nog inte enbart kurder som är ett picknick-folk. Det verkar vara ett trevligt fenomen, som går igen i länder under stark utveckling eller inveckling, beroende på hur man ser det. Jag erinrar mej sent 1950-tal, när mina föräldrar i det svenska folkhemmet fick råd att äga pyttebil (bil och bil kan ju diskuteras, eftersom de hade likaväl kunnat tillhöra en skrottipp). Picknick-utflykterna stod som spön i backen runt omkring i Blekinge, Skåne och Småland. Jag och mina tre äldre syskon satt spikraka, som packade sillar i CV-fyrans baksäte.
En gång slog farsan och morsan på stort. Vi skulle bevars åka till Tylösand på västkusten för att tälta och bada en lördag-söndag (på den tiden jobbade farsan till kl. 13 lördagar). Och farsan med sin fruktansvärt dåliga, hopsäckade bil. För att göra en lång historia kort. Bilen, en gammal Renault CV-fyra, som var trång likt en ansjovisburk, kokte minst en gång halvmilen. Och pappsen ut för att fylla på den sålläckande kylaren. Efter ett antal ardennerlängders färd kom en kaskad av spya rätt över lille Janne, då hon blev åksjuk. Jag blev rentvagad vid närmsta sjö. Väl framme i Tylösand var min andra syster millimetrar från att drunkna, när hon sögs ut i havet av starka undervattensströmmar. Hon gallskrek och farsan som inte trodde han kunde simma, kastade sej ut i havet och lyckades räddade henne. Naturligtvis försvann min snygge bror från badstranden. Stora larmet drogs på igen. Han dök emellertid upp efter många timmar. Naturligtvis hade han stött på några väldigt snygga tjejer och hade glömt tid och rum. Inför natten hamnade farsan halvt utanför tältet p.g.a. trängseln i fyrmannatältet. Mitt i natten började åskan dåna. Blixtstolparna stod tätt och hällregnet sprutade. På morgonen var tältet mer en dyngpöl. Sovsäckar och pyjamasar var dyngsura. Morsan och farsan grälade över, varför vi var i Tylösand överhuvudtaget. Till slut rev de ner flyttältet i turbofart. Minns jag rätt, flöt frukosten iväg ut i havet. Med hopkrympta, gallskrikande gastron for vi hemåt med fortsatt kokt ansjovisbil.
Allt väl från Jan-Åke
Haha
Vilken härlig story Jan-Åke. Din liknelse med Sverige har jag också gjort. Nyvunnen frihet och man vill dra ut på upptäckarfärd och framförallt lämna vardagen.
Jag gillar den traditionen!
Hejsan vad trevlig blogg du har. Jag följer dig ofta i och med att jag är kurd och bor i Sverige. Jag är från slemani och är i slemani just nu jag trivs med besökandet av din blogg mycket fina bilder och texter. Fortsätt så tack 🙂
Tack Va kul att höra! Hör av dig om vi ska ta en fika? =)
Hej! väldigt fina bilder! Du borde besöka staden duhok, jätte fint där, finns massor av folk som kommit tillbaka från Sverige, så du kommer känna dig hemma där!:D
Fortsätt med bloggen, det är intressant att läsa.
hej
tack så mycket! Ja där uppe har jag inte varit än men det hoppas jag att jag gör snart. Ja jag fortssätter att skriva så länge det är kul och att tid finns.