Jag har förstås förstått att jag befinner mig ofta nuförtiden på platser som vittnar om våra förfäders liv och verk.
Jag är på platser som jag minns sen mellanstadiets historielektioner. Platser som blev kvar i minnet ofta på grund av spännande namn. Eufrat och Tigris biflöden, floderna som jämt dyker upp i historieböcker och frågespel, passerar jag med bil eller badar i. Jag har varit i Neandertalsgrottor där människor fann livsmönster och kulturer för 70 000 år sedan och som vi på olika sätt nedärvt och hittar i våra vardagsliv i nutid. Lite förfinade kanske men ändå.
Den äldsta staden i världen finns ett par timmar bort i Erbil. Där finns en stad på en höjd där människor levt i 8000 år i kontinuerlig följd.
Och så en dag slank jag in på det historiska museet i stan Slemani där jag bor. Ett rätt anspråkslöst museum egentligen. Unesco har satsat pengar och det ska byggas om inom ett par år och bli ett mönstermuseum för Mellanöstern sägs det . http://slemanimuseum.org/museum/index.php?option=com_content&task=view&id=45&Itemid=73
Där inne bland skulpturer, spjutspetsar och smycken från fornstora dagar så hittar jag plötsligt en liten stenbit. Inte vilken stenbit som helst. En bit av världslitteraturens äldsta litterära verk. En bit skriven på sumeriska med kilskrift.
Mm se, där mer poäng från mellastadiets historelektioner.
Det är alltså en bit av Gilgamesheposet som hittades här i Kurdiska Irak för 50 år sen vid utgrävningar som jag plötsligt står och tittar på.
Denna berättelse som är skriven för 4000 år sen handlar om den spännande kungen Gilgamesh som levde i Mesopotamien och som var 2/3 gud och 1/3 människa. Den första titeln på verket är ”Han som såg djupet”. Eposet skrevs på 12 lertavlor och har utvecklats, förändrats, förbättrats under många år tills det fick den slutgiltiga formen. Precis som riktiga skrönor ska göra.
Den handlar om död,kampen mellan det onda och goda,kärlek,magi och mycket mer. Ja ni vet. precis det som våra liv innehåller idag.
I berättelsen beskrivs hur Gilgamesh räddar människor och djur undan en enorm flodvåg och bygger en båt som han tar med sig hela gänget på.
Om ni nu händelsevis känner igen denna historia som Noahs Ark och syndafloden i bibeln så har ni alldeles rätt. De historierna har utvecklats vidare från detta intressanta epos.
Forskare hävdar att detta är bevis för att bibeln härstammar från muntliga historier formade under flera hundra år.
Gilgamesh genomförde denna bravad i sin jakt på sin egna odödlighet som gudarna hade utlovat. En mängd uppdrag på vägen och att
sen Gilgamesh strandade med sin båt på ett berg här i närheten gör inte historien sämre. Ett berg som heter Ararat och ligger i norra Kurdiska Irak.
Tydlig märkning var byggmaterialet ska!
För en tid sen skrev jag att det kändes som att jag bodde i radioprogrammet Godmorgon Världen. Nu kan jag tillägga att jag bor i en gigantisk världshistorisk skattkista. Vilket heller inte är så dumt.
Väl bekomme!
Henrik Göthberg 
Ett av flera Ararat. Om vår gemensamma historia.
Finns fler som gör anspråk på berget Ararat.. Främst Armenierna.. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ararat
http://en.wikipedia.org/wiki/Amorite
http://en.wikipedia.org/wiki/Enmerkar_and_the_Lord_of_Aratta
Bibelhänvisning till ”landet Ararat”: http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200000338#h=0:0-6:0 Citat: ”I ett antal assyriska inskrifter från den tid då Salmanassar I, Assurnasirpal II, Salmanassar III, Tiglat-Pileser III och Sargon II regerade, dvs. från 800- och 700-talen f.v.t., omtalas Ararat som ”Urartu”. Esarhaddon, en tredje son till Sanherib och dennes efterträdare på den assyriska tronen, berättar i en inskrift att han besegrade sina bröders härar i Hanigalbat (i Armenien). Dessa inskrifter samt Jeremias omnämnande av Ararat tillsammans med Minni och Askenas tyder på att landet Ararat låg i bergstrakterna kring Vansjön i det forntida Armenien. Söder om det här området ligger Tigris källor och mot norr bergskedjan Kaukasus.”
Om Ararat, samt vår och kurdernas gemensamma geografiska och kulturella historia:
Norrut finns sjöarna Van och Urmia, i området söder om de kaukasiska bergen och nordväst om Zagrosbergen, namnen betyder ‘Vatten’ och ‘Urvatten’ eller ‘Skeppsjö’, (Mia=Mjörn, Mien, mare, sjö). (Ur=ursprung, Urm=Skepp)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mj%C3%B6rn_(sj%C3%B6)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mien_(sj%C3%B6)
http://www.midingstorp.nu/mien.htm
http://www.midingstorp.nu/information.htm (gamla gränsfejder här också)
http://www.miensfvo.se/ http://www.ifiske.se/mobile/index.php?p=2&o=77
(Språkligt finns samma ur-ord i svenska ‘Vänern’ och som Ormsjön, där vikingarnas ord för ‘långskepp; ‘Orm’, ‘Ormen långe och Ormen korte’ ingår). De ligger numera i olika länder, men tillräckligt nära varandra för att orsaka långvariga gränskonflikter. http://visibleearth.nasa.gov/view.php?id=69051
Enligt Thor Heyerdahl är detta det område som nämns i äldre Eddan där det talas om asar och vaner i vår nordiska mytologi. Asar länkat till åsarnas och bergens folk, vanerna till vattenfolken, sjöfolken och flodfolken, speglat i äldre mytologi. Asar är en historisk reminiscens korresponderande med assyrier, azerer, från deras gud Assur och första huvudstad Assur. Finns kvar i namnet Azerbadjan och Syrien, folkgrupper som assyrier, syrianer och syrier. http://no.wikipedia.org/wiki/Jakten_p%C3%A5_Odin
http://no.wikipedia.org/wiki/Euhemerus
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ashur
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_mytologin
http://en.wikipedia.org/wiki/Medes
http://en.wikipedia.org/wiki/Godin_Tepe
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gode
”Valhall” kan härledas till Baal-hall, Halal, Babel, Babylon, reminiscenser finns i Dharm-sala, Dharma-sala, Dharam-sala, Haram, allt i indoeuropeiska och semitiska språk och protospråk. http://en.wikipedia.org/wiki/Anshan_(Persia)
Det finns massor av länkar som understödjer teorierna och hypoteserna om de nordiska gudarnas och folkens historiska ursprung, och de språkliga förvrängningarna tillsammans med religionshistoria, men fackhistoriker är sällan tvärvetenskapliga, de betraktar allt detta som lösa spekulationer, de vill ha ‘hårda fakta’, understödda av korsreferenser av andra knappologer, s.k. ‘fackhistoriker’, folk som vett mer och mer om mindre och mindre tills de vet nästan allt om nästan ingenting…. Sammanställningar och synteser kallas ”populärvetenskap”.
http://no.wikipedia.org/wiki/Udinsk
http://no.wikipedia.org/wiki/Albania_(Kaukasus)
http://en.wikipedia.org/wiki/Cimmerians#Language (Germaner)
http://en.wikipedia.org/wiki/Mannae (Allemanner)
http://en.wikipedia.org/wiki/Aza_of_Mannea
http://en.wikipedia.org/wiki/Gutians (goter)
http://en.wikipedia.org/wiki/Gutians#Gutium_as_a_later_geographic_term
http://www.swartzentrover.com/cotor/bible/timelines/Babylon/Gutium.htm
”The most remarkable ruler of the Gutian period was the governor of Lagash, Gudea.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gode
”The last Gutian king was Tirigan”
”the Guti spoke an Indo-European language, which was close to the Tokharian languages.
Kurdish hypothesis
The Kurdish people have been identified as descendants of the ancient Gutians by some scholars. The very name ‘Kurd’ itself has been speculated by scholars as being derived from the name ‘Guti’. Thus, Howorth (1901) concurs with the derivation of Kurdistan from Gutium, and identifies the ancient Babylonian term for Kurds, Khuradi or Quradu, with Guti. Eric Jensen (1996) states: ”The thirty million Kurds of the Middle East have lived in Kurdistan before record of modern history was kept. The very first mention of the Kurds in history was about 3,000 BC, under the name Gutium”
”According to Sayce the name Kurd is derived from the Babylonian quradu, ‘a warrior,’ a word which was borrowed by the people of Van. In the forms of ‘khuradi’ and ‘quradu’ it is given as the equivalent of ‘gut’ in an inscription published by Rawlinson. ‘Gut’ or ‘Guti,’ we are told, means a ‘bull’ in the primitive language of Chaldea, and the name Gutium, used by this early people, was borrowed from a Semitic language (probably Babylonian) which possessed the case-ending in ‘um.'” (Howorth 1901, ftn. p.32)
”The Kurds are a native, non-Arab people who have lived in the Middle East for thousands of years. Their name derives from the ancient Guti (Guti-Gurti-Kurdi), conquerors of Babylon.”
Härskarnamn som minner om ‘Jarl’ finns i den gutiska kungalängden; Jarlagab, Jarlagash, Jarlaganda, och den isländska ‘goden’ dykr upp i ‘Gudea’. http://sv.wikipedia.org/wiki/Gode
Tillsammans passar alla dessa språkliga, arkeologiska och historiska data in i ett mönster ungefär som kontinenterna i i Wegeners teori, som läroböckerna långt inpå 1960-talet förkastade. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kontinentaldrift
http://fof.se/tidning/2006/2/genombrottstid-for-plattektoniken
Citat: ”År 1961 föreslog de amerikanska geofysikerna Robert Dietz och Harry Hess att oceanerna växer på ömse sidor om bergskedjor på havens bottnar, en process de kallade oceanbottenspridning. Flytande lava väller upp från underjorden, stelnar och skjuter bottnarna åt bägge sidor. Kontinenterna själva är passiva och följer med som passagerare, var tanken. Eftersom jordklotet inte ökar i storlek måste också havsbottnen försvinna någonstans, och amerikanernas förslag var att den oceaniska jordskorpan förs ner vid djuphavsgravarna i så kallade subduktionszoner.
Denna hypotes bekräftades 1963 av de brittiska geologerna Frederick Vines och Drummond Matthews, sedan teknikutvecklingen gjort det möjligt att mäta ett fenomen som kallas paleomagnetism. En del av de stoftkorn som bildar bottensediment är magnetiska, och de tenderar då att orientera sig efter jordens magnetfält. Men när nordpolen och sydpolen byter plats, vilket inträffar några gånger under en miljon år, orienterar sig de magnetiska stoftkornen i motsatt riktning. När paleomagnetismen i Nordatlanten kartlades fann forskarna att havsbottnen är indelad i nord-sydliga band, som dessutom är symmetriska på ömse sidor om Mittatlantiska ryggen. Detta historiska, paleomagnetiska arkiv visade tydligt att ständigt ny havsbotten bildas i mitten och trycks ut åt sidorna. Ett av de elegantare naturvetenskapliga bevisen någonsin!”
På ungefär samma sätt färdas folk, kulturer och språk längs handelsleder och floder, och återfinns spridda långt ifrån sitt ursprung, på öar och i bergstrakter där de överlevt i förvanskad form.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vaner
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vanakriget
Även riddarmyterna kring kung Arthur går att härleda till Ashur, riddaren Parsifal (Perci-vale) finns i nordiska myter som
Bibeltroende har den här typen av förklaring till betydelsen, en besvärjelse: http://www.abarim-publications.com/Meaning/Ararat.html#.UnStKnBg_Kg
Men sånt tror jag är senare tillägg. Berget var först. Ur-ur-platsen (ata=fader). Urfadern, alla bergs fader.
‘Urartu’ har konnotationer till ‘urdu’, ‘kurdiska’, ‘ord’, helt enkelt ‘ur’, typ ‘ursprung’, ‘källa’, ‘källsprång’.. Det andra ledet, ‘artu’ , i vårt språk låneordet ‘artär’, leder tanken till åder, och Ararat blir då ‘flodens källa’.. Eufrat=eau,vatten; frat, (front, frände, gräns, granne, frater, frere, bror)..http://www.ne.se/vaner?i_h_word=Freja
‘Europa’ har samma grundläggande ursprung, ‘landet på andra sidan vattnet’, vattnets ursprung, (från den stora floden Donau) typ.
Sannolikt är ursprunget till Ararat ‘arameiskt’, ‘proto-europeiskt’, och troligen betyder Ararat något rätt enkelt i stil med ‘högt berg’, som med ‘kaukasus’: ”höga berg”..
Eller en omskrivning, som ‘gammelfarfar’ eller ‘gammelfar’, folkets fader, ariernas ursprung..
Här intill Sicklasjön fanns en gång ett torp som hette Ararat eftersom det låg på en hög bergklack ovanför Sicklasjön, på södra sidan där en gång hoppbacken ‘lilla bamsen’ låg, nu nordost om kolonilotterna bredvid Hammarbybacken. Berget Ararat anas till vänster, i kanten på detta foto: http://fssk.se/wp-content/uploads/2012/04/hammarbyhojden_0.jpg
Roades av din hänvisning till teckenspråk, jag blev utskälld av en turkisk kvinna i matbespisningen här för några år sen för att jag gestikulerade när jag pratade med henne, ”hon förstod minsann utan att jag behövde använda ‘teckenspråk'”.. Även djur använder tecken, svansen till höger kan betyda något annat än till vänster osv.. Bara ett annat notationssystem: http://sv.wikipedia.org/wiki/Notation
Notation kan ske i form av dans, koreografi, röksignaler, morse etc, här ett litet utdrag ur en bok om notationssystem: http://home.swipnet.se/pehrs/teckencit.htm
http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=de&u=http://archive.is/tb5x&prev=/search%3Fq%3Dhunduraju%26espv%3D210%26es_sm%3D93%26biw%3D1024%26bih%3D509
”En annan tavla listar flockar av hästar som klassificeras tillsammans med filtar och andra varor som en gåva till ”Melisipak, kung av Kardunias”. Min mottagare verkar ha varit den assyriska kungen Ninurta Apil-Ekur från vilken det är känt att han levat länge i den babyloniska fångenskapen innan hans trontillträde. Tavlorna dateras till perioden mellan Adad-narari I. (1305-1274)” Kardunias=Kurdistan?
Hej
Tack för detta!
Nu har jag en del att läsa 🙂
Henrik