När man vandrar i naturen, åker bil eller går på gatorna här i Kurdistan så ser jag ofta massa skräp. Man slänger skräpet direkt där man står. Drivor av vattenflaskor ligger utmed vägarna. Inför varje helg städar man upp krossade glasflaskor uppe på det vackra Azmarbergen ovanför stan. Där har man picknickat torsdag och fredagkvällen och ofta bara lämnat allt skräp och åkt hem. And t-en the same procedure next weekend.

Det saknas papperskorgar, medvetande och en gigantisk ”Håll Kurdistan rent” kampanj.
Man snackar om det på Tv ibland men att naturen är man gemensam ägare till sitter inte i ryggmärgen som det borde göra.
Återvinningen av skräp är noll och inga glasigloos så långt ögat når.
Grannstaden Kirkuk som ligger utanför den autonoma Kurdiska regionen har en bra guvernör. Stan är mycket rik tack vare enorma oljefyndigheter. Staden är full av etniska konflikter mellan araber, kurder och turkmener. Där sprängs någon bilbomb i veckan.

Men mitt i detta har denna guvernör lyckats driva igen det första återvinningsprogrammet i irak. Ett libanesiskt företag har fått uppdraget. Det ska spännande att se hur det kommer att gå i Kirkuk.
Samtidigt som denna skräpbomb tickar så är människor väldigt måna om sin egen tomt, trädgård och hus. Där är det ofta mycket rent och snyggt. Det är som att det privata är mycket viktigare än det allmänna.
Människorna här bryr sig ofta om det egna utseendet, man ska vara hel och ren. Det är många som klipper sig varje eller varannan vecka, klädseln ska vara perfekt och skorna putsade. Man bryr sig mer om det egna utseendet mer än att ta med skräpet hem efter en dag ute.

Detta är något jag har fått ta del av.
Man påpekar direkt om mina skor inte är putsade eller om jag råkar ha en fläck på byxorna. Allt förstås i god välmening och ibland så kan det bli rätt dråpligt. Iallafall för mig. Som när en okänd man påpekar på bruten engelska att ;
– Your underwear is hanging out, och det visar sig att min skjorta hänger ut där bak. Eller när jag passerar min glada kurdnorsk utanför på gatan. Han som har en vitvarubutik.
– Henrik , dra upp gylfen. Du är inte i Sverige nu säger han och skrattar gott.
Som jag alltid säger:
Olikheter berikar livet.