Öknar och kalfjäll liknar varandra.
Till utseende och till det mentala tillstånd som jag hamnar i när jag vistas där.Jag har i och för sig varit i många mer fjäll än öknar men ändå.Sinnet vidgas och en ro infinner sig väldigt snabbt.  Alla sinnen brukas.
Det är antagligen därför jag sökte mig till Bafgh öknen öster om staden Yazd i mitten av det enorma landet Iran när jag ändå var i faggorna.Det är ingen Sahara precis eller Gobiöken, men nog så stor så att de ovan nämnda tillstånden kunde infinna sig. På resan dit dök vägskyltsvarningarna  för passerande kameler upp och strax efter dök även den ensamt strövande kamelen upp med sin ståtliga vajande gång.

Bafghöknen var som de andra jag varit i men ändå inte.
Vacker
Tyst
Lugn
Inspirerande
Skiftande i färger allt eftersom solen rörde sig på himlen. Barfota vandrade jag genom sanddynerna upp mot den högsta toppen.Sand så långt ögat nådde. Solen började gå ner och sanden skiftade från vit till rosa. Lugnet var så skönt och likaså värmen.

Solen försvann och jag kunde bara vända  mig om för där steg fullmånen upp i all sin skönhet.Solljus byttes mot månljus. Det blev mörkare men aldrig mörkt. Sandbergen skapade skuggor och det började snabbt svalna.

Jag vandrade tillbaka ledd av månen, tillbaka till oasen.