Vi sitter på en restaurang i östra Turkiet, närmare bestämt i staden Mardin. Jag spanar ut i mörkret och ser hur det glimmar till där ute. Jag ser några byar på den mesopotamska slätten.
Byar som ligger i Syrien, bara några kilometer bort.

Jag har träffat en kille som är en flykting från Syrien. Han berättar om det fruktansvärda kriget och om sin flykt hit till Turkiet.
Allt blir så nära så påtagligt. Ett abstrakt krig blir plötsligt en verklighet för mig.
– Därborta, ser du ? Den andra byn till vänster. Där bor min farfar! Han vägrade fly med oss. Han ville vara kvar i byn där han växt upp.
-Jag hatar Asad, Han har förstört allt. Syrien kommer aldrig bli Syrien igen säger killen och låter blicken spana ut i mörkret, ner mot farfars by.