Kurdiska rytmer strömmar ur högtalarna på kaféet där jag hängt ett par timmar. Här finns Internet, här finns lite lugn och ro för att samla tankar igen efter några rätt hektiska veckor. 
Jag är tillbaka i Slemani efter två  veckor  med besök bl.a i Orsa och i Oslo. 
Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka och speciellt kul var det  för att Mattias min äldsta son följde med för att på plats dela mina äventyr för  en vecka. Nu har Mattias åkt tillbaka till Uppsala igen efter några riktigt roliga och intensiva dagar här i Kurdistan. Det är inte för inte det känns lite tomt, så då tänkte jag fylla den tomma tiden med att skriva i bloggen igen:
Här sitter Mattias och njuter i solen på min balkong. Den värsta värmen har dragit vidare och nu så är det ca 20 grader om dagarna och det regnar ibland. Hösten är på väg sägs det. Till vänster på bilden ser ni en minaret. En minaret som kommer att få ett alldeles eget kapitel framöver. För det är den värd. Den hörs, den syns och den känns…
Veckan som har gått har fyllts med fortsatt krånglande med den lokala skolförvaltningen. Ibland slår de knut på sig själva och kommer faktiskt även på det. Det är rätt spännande och unika tillfällen att vara med om.
Mattias vecka har annars fyllts med bland annat en för oss ovanlig konsert där klassisk musik och näst intill pornografiska texter förmedlades av en omåttligt populär kurdisk skald och tonsättare. Det kanske också kan bli ett kapitel. 
Dagarna här nere är fyllda av just  kapitel med för oss ovanliga händelser. Några av de kapitlen tänker jag dela med mig av. 
Khodaa Haafeez = Adjö 

Sommarvärmen i Kurdistan har bytts ut mot ett par veckors 6 gradig höstluft i Dalarna. Det känns lite som att vara i en bubbla att komma hem efter 5 veckors jobb i Mellanösternkultur. En rätt trevlig bubbla iochförsig! Igår blev det en längre vandring i skogarna vid Hökberg. Det är något som jag verkligen längtat efter.

De finns överallt, i olika skepnader med olika blickar med olika stilar men något förenar.
De stolta, väderbitna, uttrycksfulla farbröderna. De man så lätt börjar fundera över vilka liv har de levt, vad har  hänt, vad bär de med sig för historier. Kanske jag kan lite mer kurdiska än dag så jag kan fråga=) De får följa med mig i minnet nu när jag åker hem till Sverige ett par veckor.

Med vindrutorna nere virvlar den varma sommarkvällen in i bilen och vi sitter tysta för en stund och äter peacannötter. Det fläktar skönt när vi är på väg över bergen genom dalar i det Irakiska landskapet. Mina kollegor lovar mig att vi ska komma tillbaka någon gång i dagsljus för att verkligen se den vackra naturen.
Jag och två kollegor är på väg hem från den kurdiska huvudstaden Hawler eller Erbil som irakierna säger. Vi har har varit på stort uppdrag idag med möten på utbildningsministeriet, finansdepartementet och sist men inte minst ett besök hos Kurdistans läroplanschef!

För att göra en lång historia bloggkort så har vi varit i huvudstaden för att reda ut rätt rejäla meningsskiljaktigheter. I grund och botten handlar det om ,” va faan är egentligen en folkhögskola”! Efter oftast mycket intressanta och bra samtal där vi känner att vi har tagit flera kliv framåt så sitter vi alltså i bilen igen och färdas de 20 milen tillbaka till Slemani eller Sully som även jag får börja säga efter min första månad här. Ibland är vi tysta men lika ofta så diskuteras det vilt kring olika skolutvecklings frågor och framtida strategier. Det känns som energi har frigjorts.
Sen säger en av kollegorna när vi ser Sully några kilometer bort;
– Det är svårt att förklara för dig Henrik, men när man ser Sully sådär lite ovanifrån och är på väg hem så infinner sig ett lugn, en sorts stolthet för staden vi bor i. Det känns likadant varje gång man kommer hem igen.

Häromkvällen hamnade jag på en konsert där jag fick höra Daf trumma för första gången live i mtt liv. Detta urgamla instrument som finns över hela Mellanöstern. Det kändes suggestivt och jag ville spara tillfället så det blev en liten film.

Att vandra runt i stan och bara kolla på alla fantasifulla hus är så kul. Det verkar som att byggnadsnämnden har fått ledigt eller så är det de som inspirerar människor att bygga precis som man själv vill. Hel,halv,kvartsvåningar avlöser vinklar, rundlar och öppna ytor till en oändlig samling spännande boendeformer. Husen som är på de här bilderna är från de lite finare kvarteren men det konstiga är att fantasin får flöda i alla samhällsklassers boenden. Klart det finns fattigare ställen i stan också men generellt så är det en för mig överraskande hög standard. Undrar hur människors själar påverkas av att bo i dessa underfundiga spännande kreativa hus? Nåt måste väl ändå hända i själen.

På helgerna åker väldigt många människor upp i bergen för att grilla och träffa vänner. Man lämnar den varma staden och kommer ut i naturen. Lite iallafall. Man sätter sig vid en vägkant och tar fram grillen och filten. Dricker en hel del vodka och sjunger! Inte alla förstås men det hör till på nåt sätt. Både att sjunga och dricka alkohol. I Sverige går man ut på puben och restauranger men det är inte lika vanligt här. Det finns inte så jätte många ställen där alkohol serveras så då dra man till bergen istället.

Jag har lagt till några bilder i galleriet också för de som vill se.

-Henrik, svarar jag i telefon och en harang på kurdiska kommer som svar i en halvminut. Do you speak english frågar jag ödmjukt , det blir tyst och sen klick. Det går några minuter och

-Henrik, svarar jag i telefon och en harang på kurdiska kommer som svar i en halvminut. Do you speak english frågar jag ödmjukt , det blir tyst och sen klick. Jag börjar undra och sen när det en tredje gång ringer:

-Henrik, svarar jag i telefon och ytterligare en harang på kurdiska kommer som svar . Do you speak english frågar jag nästan lika  ödmjukt den här gången , det blir tyst och sen klick.
Jag börjar ana ett system och frågar några lärare vad det kan vara?
Då visar det sig att mitt telenr står på det papper som de 28 nya eleverna har fått med sig för att gå  tillbaka med till sina tidigare skolor för att få med sig avgångsbetyg tillbaka till vår skola. Det är förvånade rektorer runt om i stan som bara försöker bekräfta för mig att deras fd elev har varit  elev just hos dem, och så svarar jag, en helt förvirrad svensk man…
25 to go alltså men undrar om de kommer fatta min tafatta hänvisning dit de ska egentligen ska ringa …
Annars så är det rätt kul att planera ett arbete om skola förr och nu och här och där med de andra lärarna: Favoritmagistern Caligula dammas av och det ska bli så spännande att diskutera filmen Hets med eleverna. Undrar hur den kommer att uppfattas?

Red security heter ett område som ligger mitt i staden. Det var hit Saddam skickade de som öppet kritiserade diktatorn. I början av åttiotalet byggdes kvarteret. Man byggde ett centrum för tortyr och rum för systematiserade våldtäkter.
1991 kunde demonstranter storma detta ökända och fruktansvärda ställe och driva ut  den irakiska säkerhetspolisen efter ett tredagars fruktansvärt krig.

Ikväll var jag där. Jag var där i Red security och känner i att bitar av min förståelse av var jag egentligen har hamnat pusslas samman dag för dag.

Idag har Red Security blivit ett museum, café och konstgalleri bla. Man har bevarat det nästan som det var för 20 år sedan. Skillnaden är att nu hyllas livet, människors kreativitet och sociala förmågor innanför dessa kulhålsmurar där förut död och tortyr var ledsagare.
Ikväll var jag där för att lyssna på en konsert till minnet av en av Kurdistans mest kända musiker, Ewarey Kawran. Denna man skrev musik och tolkade sin samtid på ett sätt som gjorde honom till den svåra tidens hjälte. Men givetvis så var hans regimkritik farlig. En dag greps han för en fejkad stöld och avrättades, veckorna före oppositionen började vinna mark och slå ner Saddams trupper. Han var så nära att överleva den tiden som han sjöng om i sina sånger.
Ikväll var det konsert bland murarna och tortyrkamrarna. Musiker tolkade hans det smärtsamma lidandet i hans musik i den varma sommarkvällen och jag fick vara med om det. Det var verkligen en stark upplevelse som var så konkret men samtidigt så ofattbar,
Så som livet kan vara.