Nu är vi lediga i nästan två veckor och 20-21 mars så blir det stort firande av det kurdiska nyåret. Den plötsliga värmen har kommit och det ska vara 25 grader några dagar nu. Rasmus och jag väntar på en kompis som fixar en bil och sen ska vi dra upp i bergen i nordöstra Irak. Ryktena säger att att det är underbar dramatisk natur där. Det ska bli så kul att upptäcka mer av mellanöstern och Kurdistan. Vi åker till området runt Rawanduz för er som har koll. 
Bara vi kommer iväg 🙂 att planera ihop med kurder är spännande i sig. Mycket handlar om improvisation, tålamod och spontanitet. delar jag absolut gillar, men att dessa beståndsdelar jämnt finns med i allt kan även få en luttrad man som mig att klia mig i det obefintliga skägget.

Förra veckan dog en elevs fru i cancer efter flera års kamp. Skolan har på olika sätt stöttat familjen under tiden.
Det som får mig att haja till extra i den här tragiska historien är skillnaden hur vi förhåller oss till döden i Sverige och Kurdistan.
På eftermiddagen efter dödsbeskedet så fixade eleverna en banderoll som man satte upp utanför skolan.

Där står vem som har dött och vilka som sörjer. Det står att vår folkhögskola delar sorgen med vår elev och kamrat. Typ något sånt.
Första dagen efter dödsfallet så fixade man en buss så att elever och lärare kunde åka till eleven och hans familj för att visa att man finns där för dem och att man kan hjälpa till om hjälp behövs. Det var ungefär 15 personer som åkte med från skolan.
Vår elev blev mycket glad och rörd över att så många kom. Skolan är en viktig plats för honom och kan också vara en viktig länk för att orka gå vidare.
Den stora skillnaden jag känner är att vi är så mycket mer försiktiga i Sverige vid såna här tillfällen.
– Undrar vad vi ska göra? Undrar vad den som sörjer tycker? Orkar han ta emot oss? osv. Sorgearbetet försvåras genom rädslor för att göra fel.
Det här sättet man gör här är enligt tradition och vad jag förstår en muslimsk sed men det kanske någon läsare kan skicka in en kommentar om.
Sorgearbetet blir så konkret och direkt.
När vi sen har fest på skolan två dagar efteråt av andra anledningar tar nån ner banderollen och använder den som trasa för att torka av borden där vi ätit och banderollen hamnar i soptunnan.
Livet går vidare…

Att bli hembjuden på middag till någon är alltid en ynnest.
Så även denna gång när Rasmus, hans vän My och jag fick en spontan inbjudan till en familj.
Vi kom hem till våra värdar och satt rätt snart vid ett uppdukat bord. Kyckling ris och mer därtill. Det var gott.
Sen satt vi och diskuterade livet ur olika synvinklar som man brukar göra =)
Kvällen var trevlig och vi sa till slut att vi måste gå.
– Men stanna inte ska ni gå?, Vill ni låna kläder?
Va tänkte jag, låna kläder? Vi är på väg hem ju?
Vill ni låna sovrummet?
Men nej vadå vi ska ju hem och sova nu
Vill ni duscha?
Hm efter middagen? Jag fattade ingenting

Dessa något ovanliga frågor och andra generösa erbjudanden haglade över oss.
Vi avböjde vänligt men bestämt att vi måste hem. Vi tackade för en bra kväll och kom iväg till slut.
Jag tyckte att frågorna var lite ovanliga och jag har frågat andra människor, men de säger att ja det är så vi kan vara vi Kurder. Vi vill bara så himla väl =)

Kurderna är ett stolt folkslag. Alla år av kämpande i krig för den egna existensen har gjort att man älskar sitt folk och sin region. Varje år utlyser riksdagen en folkdräktsdag. Den dagen hamnar i den viktiga veckan då kurderna firar sin frihetskamp från Saddamregimen. Varje stad i regionen har sin dag då kampen tog fart och då man vann område efter område.
Mars har blivit den viktigaste månaden för kurderna. Här blandas minnesdagar för ohyggliga tragedier med firanden för lyckad befrielse. Eller som en kompis sa:
-Henrik du måste vara kvar under mars för den månaden är helt otrolig. Man pendlar mellan skratt och grått och alla känslor snurrar i omlopp.
Det är skollov under två veckor med början idag.
Gårdagens folkdräktsdag var verkligen speciell. Massor med människor i olika åldrar hade klätt på sig sina traditionella kläder och klart att vi hängde på den grejen på skolan. En underbar knytkalaspicnic fixades och förstås massa dans i trädgården.
Nu är vi redo för det kurdiska nyåret som firas 20-21 mars.
Happy Newroz!

PS Kom på en sak till=). Jag var på möte på stadens skolförvaltning den här dagen. Plötsligt kommer högsta skolchefen in (Staden är stor som Stockholm nästan) på vårt möte och tar med chefen som vi snackade med och bara lämnar vårt rum och säger, ursäkta vi är tillbaka om 5 minuter. Jaha tänkte jag, det är väl ok.
Strax därefter drar snabb kurdisk dansmusik igång utanför och vi ser genom fönstret hur cheferna och 50 pers till dansar därute. Alla iklädda folkdräkter förstås kör den klassiska ringdansen arm i arm.
5 minuter var inte 5 minuter. Fem minuter blev 40 minuter och inställt möte och svettiga pannor på chefer som la huvudet på sned och sa – Ursäkte det är den årliga folkdräktsdagen och då blir det ofta så här =) ds

Vissa dagar känns viktigare än andra. Och det är inte bara för att jag nu sitter ute på mitt favoritcafé i och dricker färskpressad apelsinjuice och vårsolen värmer och det är är säkert 18 grader. Nä det finns även andra skäl.
På skolan har vi nu temat ” Women at work” i ett par veckor. Vi diskuterar kvinnofrågor och gör studiebesök på olika arbetsplatser, kvinnofängelset och den kvinnliga delen av den kurdiska gerillan Peshmerga bl.a.
Idag var vi på kvinnocentrumet i stan. För tre år sedan så byggdes ett stort hus med bästa läge mitt i stan.

Staden hade bestämt att i detta hus ville man samla mycket av det stöd som kvinnor som kan få som våldtagits, misshandlats eller förtryckts på andra vis.
Vi kom dit med alla våra elever som verkligen var på hugget med många bra frågor om verksamheten och flera av de unga männen och de unga kvinnorna fick upp ögonen för ett problem som inte diskuteras så mycket i vardagen.
Vi guidades runt i huset och fick höra hur det går till om man behöver hjälp. De ansvariga berättade om samarbeten med polisen, om skyddat boende,om den egna tidningen, egna journalister och egna tryckeriet, om advokat och psykologhjälp och mycket mer som huset kan erbjuda.
Allt verkade mycket professionellt och genomtänkt med professionella heltidsarbetande kvinnor.
Vi snackade om islams påverkan på kvinno- och mansrollen och de säger att det absolut är ett problem. men det är inte koranen som diskriminerar i sig det är tolkningen och kulturen av religionen som format många mäns syn på kvinnan men också kvinnas egna syn på sig själv.
Kvinnojourens personer säger dock att man ser än stor förändring av kvinnosynen. Dagens unga börjar få en helt annan attityd idag än vad deras föräldrar hade.
Att få vara med om det här besöket och hänga med på samtalen kändes viktigt. Att se en del av killarna bli riktigt berörda och höra tjejerna berätta om egna erfarenheter gjorde den här dagen speciell och känslan av att de kopplingar vi gör mellan kunskap och studiebesök är så lärorika.

Jag har haft ett företag i mer än 10 år. Det har varit kul att vara i den världen en smula när jag annars har jobbat offentligt i nästa hela mitt yrkesliv. Jag har jobbat med film, lite text och foto och en hel del föreläsningar inom skolutveckling i mitt lilla företag. Jag har fått och tagit chansen att göra en del riktigt roliga uppdrag i Sverige men också utanför landets gränser. Jag har ofta jobbat med kreativa ungdomar. Mina söner eller gamla elever från min tid som medialärare. Under flera år har jag bl.a  haft Vasaloppet och O-ringen (femdagars orienteringen) som kunder. 
Det har varit massa kul som har hänt sena nätter och tidiga morgnar i spåren eller ute i skogen eller nattliga redaktionsmöten för att planera nästa jobbdag. 
Kunder har ofta önskat en egen nät-tv kanal och då har den hamnat på YouTube. Dit hittar folk och där letar man för att hitta svettiga skidåkare under mörka höstkvällar. Tydligen =) youtube.com/vasaloppet är en sån kanal som vi har startat. Den kanalen närmar sig en miljon besökare! 
Häromkvällen när jag kollade min brevlåda så låg där ett mail som jag förundrades över. Det var ett mail från BBC World. De hade hittat en film från förra året om Vasaloppets Vintervecka. En film som jag och Daniel Riley har gjort. Daniel som är en gammal elev har blivit en professionell fotograf som anlitas av alla de större tv-bolagen. Han är grymt duktig med en filmkamera.
I mailet visade det sig att de ville visa en del av den filmen vi har gjort på BBC World nästa helg. På TV kanalen och sen ska den vara kvar på nätet. Den ska ingå i en serie filmer om toppresemål runt hela världen.  (http://www.bbc.co.uk/programmes/p0152w7n)
Snacka om att jag blev överraskad och glad. Här sitter jag i Kurdistan långt från Vasaloppsveckan och börjar tänka på blåbärssoppa och snö igen. Här är länken till filmen om nån vill kolla in den. 
http://www.youtube.com/watch?v=zwi5K6wW_JE&list=SP85DB0E1056B7E6E3&index=4

Vi har haft ett tema om läsning på skolan. Läsandet sjunker drastiskt bland yngre människor i Kurdistan
Vi bjöd in författare vi skrev vi läste vi diskuterade.
Plötsligt ville elevrådet träffa mig för att berätta att de ville förbättra vårt rätt fattiga bibliotek.
Sagt och gjort
Kurder kan vara grymt handlingskraftiga ibland.
-alla elever och lärare köper två böcker var och skänker till de till skolan; lät elevrådets ordförande hälsa !
Och swisch så har vi nästan hundra böcker till i skolans lilla bibliotek!
Tänk vad ett litet lästema kan göra på en liten folkhögskola

-Hej är du svensk, klingar frågan till mig var och varannan dag här i Sulemania.
Klart jag sticker ut som vithårig, blåögd, långskånk och lika ovanlig som jag är här lika vanligt är det med återvändande kurder som kommer tillbaka till Kurdistan efter många år i Sverige.
I taxin på morgonen och i basaren på eftermiddagen så finns de och vill snacka.
Jag får höra om olika livsöden och alla är oerhört tacksamma för vad Sverige har gjort för kurder under flera decennier.
Man tackar mig som om jag har varit en viktig del av deras flyktingtid. Jag blir representanten för landet utan krig och med demokrati och jämställdhet.
Man är enormt tacksamma för vad Olof Palme gjorde när Sverige öppnade upp dörrarna när Saddams förtryck var som värst.
I stan finns en park bredvid en stor vägkorsning. Jag åker förbi där nästan varje dag. Parken heter Olof Palmes park. Den finns där som ett minne från svåra tider men mest för att visa Palme och Sverige tacksamhet.
Tänk om alla Sverigedemokrater där hemma skulle få ett uns av förståelse för vad vårt flyktingmottagande har betytt för mer än 100000 kurder som fått chansen att överleva tack vare modiga och kloka politiker.
Då hade man antagligen visat en större ödmjukhet inför mottagandet av flyktingar.
Även Göran Persson hyllas,
– för tio år sen önskade han kurderna i Sverige gått nytt år på det kurdiska nyåret, berättar en svenskkurd. Er förra statsminister fick massa skäll från Turkiet men Göran förklarade att det är självklart att önskade den största flyktinggruppen i Sverige gott nytt år.
Sånt minns man än idag 10 år senare i Kurdistan. En statsledare som visar mod

Förmånen av att jobba på en liten skola är att vi kan vara spontana och hänga på bra saker som samhället kan erbjuda. Eleverna är vuxna och de har egna bilar.
Häromdagen berättade vår bildlärare att College of fine arts som är ett av de bästa konst- universiteten i Irak hade vernissage med verk från avgångseleverna,
Vi tog ett snabbt beslut och hoppade in i bilarna och drog iväg.
Det blev en toppenförmiddag på en mycket imponerande konstskola. Jag fick se mycket bra konst i alla möjlig material och tekniker och träffa elever som gärna berättade om sina arbeten. Våra elever gillade verkligen vad de såg och några ville veta vad som krävs för att komma in på skolan.