-Henrik, du måsta ha tålamod!
Så sa Gösta Vestlund, mannen på bilden här ovanför till mig före jag åkte iväg till mitt andra kurdiska folkhögskoleår.
Gösta vet.
Han vet hur det är att starta skolor i andra kulturer. Gösta och min pappa var med och startade folkhögskolor i Afrika närmare bestämt i Tanzania på 70-talet.
Gösta är nestor bland folkhögskolesjälar i Sverige. Han har vigt sitt liv till folkbildning och världsförbättring i många olika perspektiv.
– Du måste komma till mig och uppdatera mig hur det går att arbeta med folkbildning i Mellanöstern, sa Gösta.
Och det har jag nu gjort när jag var i Sverige under julen. Gösta frågade kunnigt om detaljer och fortsatte att ge mig goda råd i mitt arbete som rektor på den första folkhögskolan i Mellanöstern.
Hösten kom att bestå i en otroligt seg kamp med utbildningsministeriet i Hawler om att få utbildningsministerns namnteckning på det kontrakt för skolans styrelse Tornseglarna, hade förhandlat fram redan under sensommaren.
Helt plötsligt tvärvände ministern och tänkte inte skriva på.
Jag försökte få fram anledningen till kovändningen men jag lyckades inte under mina många resor till den kurdiska regionens huvudstad. Jag förklarade att vi gärna kunde föra en dialog och diskussion om vi skulle förändra något i våra läroplaner. Vi skulle kanske kunna mötas i en kompromiss.
Efter oändliga försök där skolans styrelse kämpade från Stockholm och vi på plats i Slemani där vi tillslut lyckades dra in utrikesminister, vice premiärminister och irakiska ambassadören i Stockholm och Sveriges ambassadör i Bagdad få fram en utbildningsministers kråka på kontraktet.
Skolan kunde börja tre månader för sent och med tillägget i kontraktet att vi inte får ta in nya elever. Ministerns plan är att skolan ska stänga efter denna termin.
Och efter många om och men så fick jag vid vårt senaste möte fram en anledning till alla problemen.
– Ni är inte en skola ni är ett socialt centrum, sa ministern. Ni håller på med social, personlig utveckling av eleverna och det har inte med skola och kunskap att göra.
Som ni förstår så är vi rätt långt ifrån varandra i vår syn på pedagogik och kunskap.
Men nu är ASO folkhögskola igång igen trots allt och vi tankar på hur vi ska kunna förlänga kontraktet bubblar vidare.

Sen finns det en till historia vid sidan om den jag nu har berättat om och det är att åklagare nu har väckt allmänt åtal mot ministern och läroplanschefen för korruption. Jag säger då det…
Jag vill avluta med att be er läsare kolla på bilden på Gösta igen. Gösta sa många kloka saker till mig.
– Det viktigaste för lärarna är att skapa tillit mellan lärare och elev. Det är en grund för lärandet. Det är inte för inte ordet tillit stavas lika från båda håll, sa Gösta med ett underfundigt leende.
Jag har låtit Göstas ord om tålamod klinga som ett mantra under hela hösten och det har då verkligen behövts.
Ni som blir mer nyfikna på Gösta och vill veta mer om folkbildning kan klicka på den här länken för att se en 10 minuters film. http://vimeo.com/78290911
sen var det bara en sak till.
Gösta fyllde 100 år i juni!

Happy new year all readers of the blog. Last day of 2013, a year that has been full of adventures.
Now it is time to plan for the the year to come.
So today I proudly present our new company Discover Kurdistan. It is a company that I will run together with two good friends: Michael Rocking and Hiwa Kader. Our idea is to be the first tour company in Scandinavia that will will organize round trips to the very interesting part of Iraqi Kurdistan.
Our first tour will be in mid march!
Michael is experienced in travel business since many years mainly as a headmaster of one of the best schools of tourism in Sweden. Hiwa is a well known author in Kurdistan. Hiwa is also an expert of kurdish culture and he will be our main guide.

You will find details of the trips in the attached file.
I will be happy to answer questions if you are interested to join us in this extraordinary chance to discover a part of the world that now is open up for tourism.

HAPPY NEW YEAR // Henrik

Discover Kurdistan

Jag har hittat ett gym med bassäng och en riktigt go bastu i mina egna kvarter. Det är ett lite mindre ställe men rätt fräscht och framförallt riktigt trevligt. Jag går dit med en kompis flera ggr i veckan och ofta är det få människor där.
Förutom på onsdagkvällar. Då kommer det en hel del män i olika åldrar. Stämningen är fortfarande trevlig och samtalen och skratten i bastun är riktigt kul. Men så har vi bassängen. helt plötsligt blir det hela havet stormar med män på tvären och bredden, i alla olika riktningar. Vi verkar inte ha samma organiserade bassängtänk som en svensk är van med. Det är spännade 🙂 Det påminner mig om den kurdiska bilkulturen och då speciellt i Hawler. Alla på en gång eller som mitt gamla favoritband från en underbar musikfestival i Kanada för massa år sen ”3 Mustapha 3”. En av deras bästa låtar heter ”Forward in all directions”

Den här bilden har susat runt en del på facebooksidor under någon vecka. Jag blir fascinerad.
Bilden är tagen på universitetet här i Slemani. Det är 43 år mellan bilderna.
Vänner till mig säger att det är mer slöjor idag än det var för 5 år sen. Inte många fler men ändå fler. Samtidigt säger människor att det kurdiska samhället sekulariseras mer och mer för varje år.
Vad slöjan står för verkar ha många olika svar. Tjejer och kvinnor jag pratar med har olika syn på saken. Det är en tydlig religiös symbol, det har blivit mode med slöja, det är av kulturella och historiska skäl eller som nån sa: det är skönt att ha slöja när jag inte hinner fixa håret. Eller : – Jag vill markera tydligt att jag har gift mig och att jag inte längre är tillgänglig för andra män.
Ofta bestämmer tjejen själv om hon vill ha slöja eller inte men jag har har också mött kvinnor som känt sig tvingade av familjen att sätta på sig en sjal.
Men tänk hur det kan förändras över tiden våra ideal eller vad det nu är i detta fall.
Det viktigaste jag tänker på är att bara att det måste få vara ett eget val hos kvinnan att bära sjal eller inte, och att det inte får vara av tvång från män eller religion.

När man vandrar i naturen, åker bil eller går på gatorna här i Kurdistan så ser jag ofta massa skräp. Man slänger skräpet direkt där man står. Drivor av vattenflaskor ligger utmed vägarna. Inför varje helg städar man upp krossade glasflaskor uppe på det vackra Azmarbergen ovanför stan. Där har man picknickat torsdag och fredagkvällen och ofta bara lämnat allt skräp och åkt hem. And t-en the same procedure next weekend.

Det saknas papperskorgar, medvetande och en gigantisk ”Håll Kurdistan rent” kampanj.
Man snackar om det på Tv ibland men att naturen är man gemensam ägare till sitter inte i ryggmärgen som det borde göra.
Återvinningen av skräp är noll och inga glasigloos så långt ögat når.
Grannstaden Kirkuk som ligger utanför den autonoma Kurdiska regionen har en bra guvernör. Stan är mycket rik tack vare enorma oljefyndigheter. Staden är full av etniska konflikter mellan araber, kurder och turkmener. Där sprängs någon bilbomb i veckan.

Men mitt i detta har denna guvernör lyckats driva igen det första återvinningsprogrammet i irak. Ett libanesiskt företag har fått uppdraget. Det ska spännande att se hur det kommer att gå i Kirkuk.
Samtidigt som denna skräpbomb tickar så är människor väldigt måna om sin egen tomt, trädgård och hus. Där är det ofta mycket rent och snyggt. Det är som att det privata är mycket viktigare än det allmänna.
Människorna här bryr sig ofta om det egna utseendet, man ska vara hel och ren. Det är många som klipper sig varje eller varannan vecka, klädseln ska vara perfekt och skorna putsade. Man bryr sig mer om det egna utseendet mer än att ta med skräpet hem efter en dag ute.

Detta är något jag har fått ta del av.
Man påpekar direkt om mina skor inte är putsade eller om jag råkar ha en fläck på byxorna. Allt förstås i god välmening och ibland så kan det bli rätt dråpligt. Iallafall för mig. Som när en okänd man påpekar på bruten engelska att ;
– Your underwear is hanging out, och det visar sig att min skjorta hänger ut där bak. Eller när jag passerar min glada kurdnorsk utanför på gatan. Han som har en vitvarubutik.
– Henrik , dra upp gylfen. Du är inte i Sverige nu säger han och skrattar gott.
Som jag alltid säger:
Olikheter berikar livet.

In just a week i had the opportunity to meet two guys traveling along or close to the amazing Silk road that connected east and west back in the days.
Suddenly it seems that my city became the hub of adventurers passing by on the way to somewhere far away.
Couchsurfing.org is one modern way to connect people around the world as the travelers did on the Silk road 2000 thousands year ago.
The Silk road did pass through Iraq and Kurdistan and i think also through Sulemaniya.
First did Pollen from France appear. He was on the way from Vietnam to France by land. Exploring,, meeting cultures and to learn more about himself was his aims with this huge travel. We just met an evening together with some of our students. It was great
Than two days later another couchsurfer came along.
Fabian from Germany. And he came on his bike!! He was on the way from Germany to India, biking. Amazing adventure. He stayed in my home some days. You can follow his ride at
http://fabindia.jimdo.com/
It was really nice to meet Fabian. We had some good talks and i wish him good luck on the great long trip.

Jag försöker förstå den smärtan, rädslan, förtvivlan som många kurdiska familjer har fått gå igenom under årtionden.
Många fick ta till flykten som sista utväg för att överleva. Och många kurder kom till Sverige.
Jag möter dagligen kurdsvenskar som är så tacksamma för vad Sverige har gjort för Kurdistan. Två taxichaffisar t.ex har stannat bilen när de hört att jag är svensk. De stannar bilen för att tacka mig för allt Sverige har gjort. Holmérs kurdspår har silats bort rätt snabbt verkar det som. Den de vill tacka är ofta Palme!
Jag har lärt känna en kurdsvensk kille som bor i Sverige. Det är Sheran Jaf. Han delade med sig en del av sin historia på Facebook. Jag läste och blev berörd och frågade om jag fick dela hans berättelse vidare och det fick jag. Tack Sheran! Tack för att du hjälper oss att förstå vad många flyktingar har gått igenom.

Jag var 9 månader gammal när vi lämnade Kurdistan. För oss kurder känt som kurdistan och den delen jag är ifrån är för vissa andra kända som norra irak. Saddam Hussein styrde landet då och året var 1985.

Här i Sverige har vi fått leva som människor. Inte som en art som skall utrotas för att dem är kurder. Som är dagens verkligeht för många kurder. Ockupationsstaterna mördar eller försöker assimilera bort kurder. I Sverige har vi kunnat utvecklats och tagit del av det goda från detta underbara land och ändå kunnat fortsätta vara kurder. Idag otroligt glad och priviligerad av att ha denna familj och otroligt stolt över mina föräldrar som överlevt detta och otroligt stolt av att vara uppväxt i vackra Sverige.

Igår var det dags för fredagsbön i grannmosken som sig bör en fredag.
Men den här gången blev speciell. Det är en shiamoske, Den enda istan.
Mullan harklade sig som han brukar, slår på micken ett par gånger. Ljudet funkar.
Shiareligionen skiljer sig en del från suni. Men det tar vi en annan gång.
Mullan lät sin röst rytmiskt mullra ut över kvarteret och in i min lägenhet.
Jag börjar bli rätt van nu och känner igen en del fraser.
Men så plötsligt börjar mullan gråta och inte vilken gråt som helst. En högljudd hjärtskärande lidelsefull gråt kom genom högtalarna. Mullan försökte samla sig men rösten höll inte den sprack hela tiden, han snyftade och pratade och grät så det kändes långt in även i min ateistiska benmärg,
Vad var det som gjorde honom så bestört, vad var temat på fredagsbönen denna dag.
Jag hade ingen tolkande kurd i närheten så jag fick ingen förklaring tyvärr. Jag får leva i ovisshet över vad som gjorde denna mulla så förtvivlad.
Livet är fullt av känslor här och där.

Jag har förstått att det är en hel del kurder som bor i Sverige som följer bloggen. Det är väldigt roligt med dessa experter i kurdisk kultur som tar del av mina krumbuktiga irrfärder i deras hemvanda miljö.
Men nu behöver jag er hjälp!
Vi har stora svårigheter med Folkhögskolans kontrakt med det kurdiska utbildningsministeriet.
Vi har många bra kontakter i det kurdiska samhället på olika sätt men vi behöver hitta nya vägar nu, och det omgående.
Ska skolan som bygger på demokrati och jämställdhet kunna fortsätta eller vill makthavare stoppa verksamheten?
Finns det någon läsare där ute som har extra ordinära nätverk med någon som på allvar når de högsta makthavarna?
Nu menar jag någon som verkligen kan hjälpa till, inte den där vanliga vänliga kurdiska sättet 😉
– Visst jag känner ministern, jag kan fixa det. Tyvärr så är det svårare en så.
Har någon en bra idé så maila mig på h.gothberg@gmail.com och gör det omgående
Tack för hjälpen och ingå i nätverket Rädda ASO Folkhögskolan i Slemani – skola för framtiden i Irakiska Kurdistan.