Jag är ju egentligen en väldigt rörlig individ. Jag gillar att resa, åka skidor, vandra och cykla bland annat. Mitt nya boende i Irak har krånglat till det där lite för mig. Eller jag menar att det ställer mer krav på min fantasi hur jag ska kunna fortsätta med allt det där som gör att jag mår bra.
Jag kan ju inte hålla på och skylla på galen trafik, minor, tidsbrist hur länge som helst när det dyker upp riktigt bra alternativ hur man kan ta sig förbi dessa olika hinder.
Därför gick jag åstad och inhandlade en cykel vid senaste besöket i Erbil den kurdiska huvudstaden. I min stad där jag bor har jag sett 5 vuxna cyklister på ett halvår. Det finns ingen cykeltur alls här. Men i Erbil ryktades om en gata med massa cykelaffärer och det var dit vi begav oss. Jag köpte en hm..hur ska jag beskriva det, en sorts mountainbike som man kan hitta på bensinmackar eller jysk. Den ser helt ok ut men när cykeln kom att möta verkligheten visade det sig förstås att mina mekartalanger kommer att prövas hårt.
Hur som helst så fick jag med cykeln hem och igår var det dags för en efterlängtad premiärtur. Solen sken och det säkert 17+. Jag har börjat hitta rätt bra runtomkring efter mina vandringar genom stan men nu så är jag reda för att upptäcka platser utanför staden.
Det blev en skön tvåmilatur som jag hade spanat in på google kartor på förhand. Knappt halva på asfalt och resten grus, stig och gegga: Det var en mycket skön och varm eftermiddag och cykeln höll rätt bra. Den slirar i vevhuset när backarna är för branta uppför och är det någonn läsare som vet vad man gör åt sådannt så får ni gärna ropa hej!
På hemvägen började mitt styre att sitta löst. Det var först under kontroll men så plötsligt halkade det helt snett och jag blev en livsfara för mig och de andra i min närhet. Som tur var så cyklade jag sakta uppför när det hände och hoppade snabbt av. En sorts mekanisk verkstad dök upp som på beställning och en glad man letade efter en insättsnyckel i en kvart och kunde sen hjälpa mig så jag kunde ta mig hem. Idag ska jag till basaren och skaffa verktyg!
Cykeln var  grymt geggig när jag återkom till civilistationen igen och eftersom kurderna gillar att hålla sina fordon rena så var det inte svårt att hitta hjälp. Ahmed stod där och tvättade bilden och så fick han syn på mig och min skitiga cykel. Ska jag? visade han med slangen och jag nickade och sa hemskt gärna typ på mitt kroppsspråk.
Så nu är jag igång! Turerna kommer att bli fler!