I fredags så stack jag ut  där jag bor till kvarteren på andra sidan gatan. Det närmade sig 30 grader så det var lite mänskligare att vara ute och röra på sig. Jag tog med min kamera för att upptäcka genom linsen. Fredag är ju en helt ledig dag för kurderna. En del går till fredagsbönen men långt ifrån alla. Samhället är mer sekulariserat än jag trodde. Men lugnet på en fredagseftermiddag i i stan är så påtagligt. Alla rör sig sakta, stannar gärna till och pratar, sitter ner i gathörn och snackar med grannarna, barnen är ute och leker och det känns helt enkelt bra.
Många är verkligen sociala och vill komma fram och prata med mig. Det handlar inte om försäljning eller på nåt annat försök till utnyttjande av en något vilsen europé. För de jag hittills har mött så handlar det om äkta nyfikenhet och bara att det är kul att snacka. De bjuder på mat och på sig själva. Jag har suttit i parker med människor där vi inte har något gemensamt språk förutom kroppsspråket och ”snackat” i en timme och framförallt fyllt tiden med skratt.

Jag försöker förstå mig på den här bloggen och har nu börjat ladda upp bilder i galleriet. Kolla gärna in där om lusten faller på.