Nu har skolan smygstartat. De eleverna som gick förra året har börjat och här får man börja med att pyssla om sitt skolhus. Man städar, möblerar om , hinner skoja och snacka med sina kompisar och lärare och det kändes bra för mig att på detta sätt lära känna några killar och tjejer.
De jag lättast kan prata med är förstås de som kan prata engelska. Det är rätt många som kan lite,lite engelska och sen finns det några som är riktigt bra på engelska. Det är de som har vuxit upp i Finland, Sverige och Tyskland tex. De vars föräldrar som fick fly Saddams kurdiska utrensningar. Nu är det många kurder som väljer att återkomma hem då Iraks Kurdistan har blivit ett mycket bättre ställe leva på igen.
Men ungdomar berättar om att det inte är så lätt att komma hem. En tjej jag pratade med idag berättar att hon hamnade i Finland när hon var 1 år och nu när hon är 20 flyttar hon till Kurdistan. Det känns svårt att smälta in i samhället när man lärt sig att leva i en helt annan kultur. De kan se fördelar i båda sätten att leva och försöker på något sätt att mixa ihop erfarenheterna till eget livsrecept.
Det är så intressant och kul att snacka med de här mogna ungdomarna som har så mycket liv, lust och längtan i sig.
Henrik Göthberg 
Bäste Henrik!
I Skattungbyn finns inte det minsta kurdiskt. Fast idag diskar jag i dur trots en och annan skur. Hypofysen artar sej nämligen mer och mer. Snart är jag ute i milspåren igen andra sidan Ore-älv. Fast ännu några veckor måste jag lugna mej och inte överila mej, ty då kan hypofrosten gå i baklås och lägga ner sin hormonella verksamhet på stört.
Tomten är upp och ner, ja inte den i december utan den om knuten. Kåre kopplar på huset kommunens nya avloppsanläggning. Han tycker, att jag i fortsättningen ska skita i det privata och istället lassa av offentligt. Fast jag känner i grovtarmens orkanöga, att skillnaden lär bli minimal. Däremot tilltalar offentligt mej mer.
Härligt att se dej på plats uti detta Kurdistan, som jag är yttersta orsaken till, att Du gav dej hän. Att våga är att inte bli ståendes eller skuttandes på ett ben genom livet. Hur långt kommer då i livet? Ja, muskelmassan i just det benet, blir ju förstås något alldeles oerhört extraordinärt. Men tillståndet i det andra som är fast förankrat – – – i luften – – – blir inget vidare nämligen förtvining, dvs. obalans så det bara viner om det.
Jag blev omedelbums lockad att besöka dej och din skola, eftersom folkbildningshjärtat fladdrar och flimmrar än hit och dit redan.
Allt väl från Hypo af Frosten
Tjena Jåke Va skönt att höra att läkningen rullar på som den ska! Ja du absolut yttersta orsaken. O du inte hade skickat annonsen så hade ju inte fått vara med om det här. Klart du ska komma ner. Ett annorlunda liv kommer att möta dig, en kultör som gärna öppnar sina upp sina välkomnande armar! Säg till när bara! Sköt om dig nu och spring inte för fort för snabbt !
Fantastiskt Henrik, många olika liv står på lut bakom knuten, bara man skiftar ögonblick och kapar några trossar. Inspirerande att läsa. Grattis till dig och alla kurdiska kidsen! Allt gott! Britt W
Hej Britt. Va kul att höra av dig. Jag har verkligen fått en chans att göra något spännande och viktigt.Den kurdiska kulturen känns så spännande att få upptäcka och alla människor man möter är så öppna och sociala. Hoppas det är bra med dig!