Med vindrutorna nere virvlar den varma sommarkvällen in i bilen och vi sitter tysta för en stund och äter peacannötter. Det fläktar skönt när vi är på väg över bergen genom dalar i det Irakiska landskapet. Mina kollegor lovar mig att vi ska komma tillbaka någon gång i dagsljus för att verkligen se den vackra naturen.
Jag och två kollegor är på väg hem från den kurdiska huvudstaden Hawler eller Erbil som irakierna säger. Vi har har varit på stort uppdrag idag med möten på utbildningsministeriet, finansdepartementet och sist men inte minst ett besök hos Kurdistans läroplanschef!
För att göra en lång historia bloggkort så har vi varit i huvudstaden för att reda ut rätt rejäla meningsskiljaktigheter. I grund och botten handlar det om ,” va faan är egentligen en folkhögskola”! Efter oftast mycket intressanta och bra samtal där vi känner att vi har tagit flera kliv framåt så sitter vi alltså i bilen igen och färdas de 20 milen tillbaka till Slemani eller Sully som även jag får börja säga efter min första månad här. Ibland är vi tysta men lika ofta så diskuteras det vilt kring olika skolutvecklings frågor och framtida strategier. Det känns som energi har frigjorts.
Sen säger en av kollegorna när vi ser Sully några kilometer bort;
– Det är svårt att förklara för dig Henrik, men när man ser Sully sådär lite ovanifrån och är på väg hem så infinner sig ett lugn, en sorts stolthet för staden vi bor i. Det känns likadant varje gång man kommer hem igen.
Henrik Göthberg 
Gómorron Henrik!
När jag får se ordet ”pelikan”nötter, tänker jag på kocken Leif Mannerströms fantastiskt gomlena äppelkaka gjord på just pelikanägg (på dylika nötter menar jag förstås). Jag lovar att centrifugera ihop en sådan kaka, när Du äntrar S-byn eller jag trampar Sully. Jag brukar inte sulla till det, då jag spisar.
Läroplanschef? Är det månne en blindtarm eller rentav påläggskalv och avlönad sådan till majoren Bläckfisken Björklunds departement? Med sina åtta tentakler hinner han på kort tid att stöpa om skolans väsen avsevärt. Vá i helvete är folkhögskola för avföring? Jag kan utan tvekan påstå, att det är inte alls nödvändigt att bege sej till nordöstra Irak för att få likartad påstående/fråga utgapad här. Det är bara att fråga vilken moderatiskt skeva golfklubba som helst. Att bilda sej är det som blir över, när man har glömt allt annat, som lärt sej i ordinarie skolan. Och att bilda folket är ju att hota eller utmana den extremt lilla klicken makten. Kunskap för livet är ju makt och dessutom in i helvete lätt att bära på sina axlar. Nåväl lite spänningar i form av axelhöjningar kan det bli på vägen, men det är det förstås värt. Jag fantiserar om, att få ha varit med på detta möte med chefen för folkets obildning. I det tillstånd jag f.n. befinner mej i, hade jag nog åkt på spräckt skalle eller snarare aneurysm i vindlingarna, inget rekommendabelt med andra ord.
Jag funderar, varför dina kollegor känner stolthet för sin stad varje gång de bumerangar Sully? Beror det på Iraks våldsamma historia? Att det är lugnt nu i nordöstra hörnet? Känner jag stolthet, inför den ort jag huserar i eller kommer ifrån? Nej, vill jag påstå. Vad beror det på? Får fundera på det tills vidare.
Allt väl från Hypo af Thalamus
Just den meningen träffade mig så rätt också. När är jag stolt ?vad är jag stolt över? Min kommun? Mitt land? hm ja delar av allt där kan jag känna ärlig stolthet men inte för allt liksom. Men här de verkligen stolta och det finns säkert massa orsaker till det. De kickade ut Saddam ur stan, de samarbetade med USA för att skynda på slutet av Saddameran i hela Irak. Idag pratade jag med elverna om stolthet. De prickade in n del viktiga ord. Vi krigar inte i detta område, vi accepterar olika religoner, vi är intelligenta, vi gillar kultur vi är lite annorunda jämfört med andra kurdiska städer, vi har inte gett upp kampen för demokrati…ja så blev svaren i klassen. Jag frågade de hur deras egna kampvilja är för att Kurdistan ska bli ett eget land. De fick blunda och räcka upp handen när jag sa en siffra mellan 1 och 10 där 1 var jag bryr mig inte och tio var det viktigaste av allt att Kurdistan ska bli fritt. Klassen snittade på 7,5. Livliga diskussioner bröt ut och jag frågade om de var överraskade av siffran och det var de flesta. En elev sa för 7-8 år sen hade siffran varit 10 och och alla höll med. Jag frågade om den dalande siffran beror på att alla har snabbt fått det rätt bra i Sully och därför inte är så engagerade längre i kampen och det var visst den självklara orsaken.