Plötsligt blir det full fart på den stora gatan genom staden Slemani där jag bor. Det har hänt tidigare också och då har det varit nyårfiranden eller så har Real eller Barcelona vunnit match Det manliga delen av det kurdiska folket är uppdelat i Barcelona eller Madrid fans och som de kan låta när nåt av lagen vinner ojoj.
Men ingen av de anledningarna funkar ikväll. Fyrverkerier, kalashnikolvskjutsalvor, tutande bilar, människor som hänger halvvägs ut genom bilarna, folk som sjunger och dansar och viftar med kurdiska flaggor i timmar…
Kurderna är ofta dramatiska.
Det som firas denna kväll är tydligen att Jalal Talabani den Irakiska presidenten. tillika kurd, är på bättringsvägen. Han hade en hjärtattack januari och nu har en bild visats på honom och hans läkare säger att han snart är friskförklarad. Talabani har vårdats på sjukhus i Berlin och rykten har gått om att han har dött och att han lever . Ingen har säkert vetat.
Han är en symbol på något vis för det fria kurdiska livet även om han som många andra har en svart bakgrund där inbördeskrig och korruption finns med bl.a.
Talabani var med och ledde kampen mot Saddam och det är för detta som många kurder älskar honom.
Jag sitter på min balkong och lyssnar på musik och spanar ut över stan och försöker förstå.