Man dricker te i hela världen. Man dricker olika sorter och på olika sätt. Man dricker på olika tidpunkter. Man dricker ensam eller ihop. Vi skapar rutiner efter förutsättningar och behov.Det är rätt spännande tycker jag.
I Kurdistan är te viktigt. Man dricker mycket mer te än kaffe. Det är oftast svart och det finns en hel del varianter.
Att avsluta ett mål mat med te är legio. Men om man är på restaurang så gör man inte det sittandes kvar vid bordet. Nänä, man reser sig går ut på gatan och där dyker det viktiga testället upp. Man kan välja tevatten som är kokat på gashäll eller så väljer man det finaste. Tevatten kokat på glödande kol. – Då smakar teet bäst, säger min vän och jag håller med.
Man ska dricka teet helvetes varmt och med massor av socker för att göra det rätt. Man ska dricka ur små tunna glas och röra om med små skedar.
Jag har druckit te med vänner, stans original, främlingar, Iraks first lady, partiledare, pkk och bönder. Te för samman folk och jag kan höra från trädgårdarna det plingande rörande ljudet av skedar när det är te-dags och det händer då och då att jag som främling bjuds in på ett glas te-magi i Kurdistan.




Hej Henrik!
Jag hittade din blogg av en slump. Jag åkte ner till Kurdistan i våras och om jag inte misstar mig så satt jag och pratade med två äldre män på planet som var påväg för att hälsa på dig i Kurdistan. Hursomhelst ska du ha ett stort tack för en grym blogg.
Hej
Va kul! Tack för det =)